Aikido för Ukraina – Intervju med Åke Pekkarinen

Hej Åke, först, berätta vem du är
Hej Hanna, jag är 4 Dan aikikai, tränar och undervisar hos GAK Enighet i Malmö och har tidigare suttit i förbundstyrelsen. Jag har har jobbat halva mitt yrkesliv på migrationsverket och är insatt i frågor gällande flykt från krig.

Du har en väldigt nära personlig koppling till Ukraina, berätta hur kommer det sig?
Det är via Martin, Misha och Matus. De bor ofta hos mig när de kommer hit på besök. Vi har känt varandra sen, ja jag kan inte ens minnas hur länge. Misha har jag känt i 10 år. Vi började resa från Sverige till Ukraina runt 2014/15. Jag har själv varit där och hållit läger och har sett hur ambitiösa de är, hur de brinner för sin Aikido och hur fint de driver sina klubbarna. Det är otroligt stimulerande att se. Jag har följt deras ungdomar och sett hur duktiga de har blivit, en del sedan de var 10-12 år. Jag blev jätteimponerad av dem på senaste decemberlägret här i Malmö. Just nu jobbar Misha med Ukrainska flyktningbarn i Slovakien och har barngrupper via Martins dojo.

Du har nyligen varit nere vid gränsen och hjälpt till?
Ja, jag åkte ner och körde grejer över gränsen och var inne i Ukraina. De har ett uppsamlingslager där vi åkte och lastade våra bilar med jättestorpack med ris, mat, blöjor och hygienartiklar. Samtidigt så passade vi på att hälsa på i Mishas klubb. Misha kan inte åka dit själv på grund av att han har ett ryskt pass.

Berätta om initiativet Aikido for Ukraine
Syftet handlar mycket om att hjälpa människorna som flyr från krig. De lever i ett sådant stressat tillstånd. När larmet går, ja vart fan ska bomben slå ner? Stressen är konstant och man måste koppla bort det på något sätt. Att träna Aikido innebär att man får en timmes normalitet, att man kan vila hjärnan en timme. Det handlar ju också om att visa ”Vi tänker på er och vi är här. Vi stöttar er i den mån vi kan, vi vill bara att ni ska veta det.”

Du är ju även varit lite engagerad i ”Aikido for Peace”, berätta om det!
Ja, parallellt med Aikido for Ukraine har Martin byggt upp initiativet och plattformen ”Aikido for Peace”. Här arrangerar vi Aikidoläger, samlar in pengar till organisationen som klubbar i Ukraina kan söka stöd från. Vi pratar om 50-100 Euro, kanske för att betala instruktörer, hyra, el eller renovera. Alltså någonting som gör att man kan upprätthålla Aikidoträningen. För alla byar och städer är ju inte ockuperade utan många lever någorlunda normalt ändå och kan hålla träningar. De som söker stöd kan välja att få ekonomisk hjälp eller nödpaket där vi packar ner mat för några veckor. Då kan de använda dojon som en form av distributionscentral. Dojon kan då själva välja hur de delar ut det. Misha känner ju till de flesta Aikidokas i Ukraina och de känner till honom. Det finns alltså väldigt etablerade kanaler redan sedan innan.

Om Aikidovärlden är intresserad skulle man kunna skapa något permanent av detta initiativ. Det inträffar ju andra katastrofer i världen, konstant. Vi tänker att vi gör det för att stötta våra Aikidokas, våra vänner inom Aikido helt enkelt.

Du var ju som sagt i Ukraina nyligen, hur var din upplevelse?
Det är en konstig känsla att befinna sig i ett land som är i krig. Vi kom dit sent på kvällen, vi var inte ute på stan eller så. Men på något sätt så kändes det inte som om det var samma stad jag varit i så många gånger. Normalt har de cirka 100.000 invånare. Nu var det kanske närmar dubbelt, 200.000 invånare, internflyktingar. Det skapade en annan stämning just bara av det. Människorna är inte riktigt desamma. Något händer ju liksom med människor, det är en våldtäkt av deras land. Hur hämtar man sig och förhåller sig från sådant? En annan aspekt är att många av dem som lämnar känner en skuld, de får skuldkänslor för att de lämnar. Misha till exempel är aktiv i mer än den här organisationen. Någon gång kommer folk att fråga ”vad gjorde du?”. Och då kan han visa att han gjorde mer nytta där än vad du hade gjort genom att överleva en timme vid fronten. Vad är äran att dö efter en timme? Vad finns det i ett års arbete av att stötta folk?

Finns det planer på att fortsätta arbetet med Aikido for Peace?
Absolut, det här kriget kommer att fortsätta i åtminstone ett år till. Och sedan handlar det inte bara om det, när kriget slutar så kommer människor behöva tas om hand också. Vissa delar av Ukraina kommer vara så söndertrasade, inte bara fysiskt med material och hus utan också människor. Och Aikido är ju helande. Aikido kan hjälpa att stötta och få människor att må bättre, så att de kan hämta sig igen.

Sedan kommer nästa “intressanta” grej – när kriget väl slutar ska man hantera Ryssland. Rysk aikido. Många ryska Aikidoklubbar vågar inte sticka ut eller säga ifrån idag. Men de kommer också behöva hjälp sen.

På vilket sätt menar du att Ryssland kommer behöva hjälp?
På att etablera kontakter och skapa kontakter. Kanske att få hjälp att på olika sätt hitta rätt i Aikidovärlden igen efter att ha blivit utfrusna. Kriget är ju inte deras fel, det är andras fel, och de ska inte straffas för detta. Hur kan vi använda Aikido för att knyta in dem i gemenskapen igen? Kan vi hjälpa till så att de kan skapa en relation med Ukraina igen på Aikido-nivå?

Jag kan tänka mig att åka dit fler gånger. Jag har ju lovat – vi stöttar er i den mån vi kan, och att bara åka dit, den delen av Ukraina är inte så farlig. Flyglarmen går men han jag sov hos sa ”bry dig inte om dem, vi har inga skyddsrum ändå så vi
kan lika gärna ligga kvar”.

Vi som Aikidokas i Sverige, som individer, som klubbar och vi i styrelsen, vad tycker du att vi kan göra?
Jag tror att man ska sprida informationen om Aikido for Peace till att börja med. Många vill göra något, och det är beundransvärt. Vill man skicka pengar men vet inte vart, och vill göra det mer riktat inom Aikidon. Ja men då är den här organisationen som Martin har helt perfekt, för den går till Aikidon. Ungefär 90 % av pengarna som kommer in går direkt, sedan finns det administrativa kostnader för det kostar att skicka paket, pengar och att växla. Men det är en jätteliten del. Och vi funderade på att bygga ut den till att få fler folk inom Aikidon i Europa aktiva i detta. Att vara med i organisationen och granska vilka pengar vi ska skicka och kanske till och med ha någon form av kassör och kontrollanter som tittar på att det går rätt till. Man kan bygga vidare på detta.

Tack Åke för din tid och ditt engagemang!
Tack själv Hanna.

Intervju med Åke Pekkarinen av Hanna Bergström, ledamot av Svenska Aikidoförbundets styrelse.

Svenska Aikidoförbundet samlar fortlöpande in pengar som stöd till Aikido i Ukraina. Mer information finns i följande länk:

Aikido för Ukraina

Aikido för Ukraina

Svenska Aikidoförbundet stöder Aikido for Ukraine genom att samla in och vidarebefordra era donationer. Genom att nyttja vårt nya swish-nummer (123 665 44 79) gör vi det enkelt för alla att bidra i stort och smått. Använd QR-koderna nedan, en innebär swish av 50 SEK och med den andra anger du själv beloppet.

Donera 50 kr: Donera valfritt belopp:

Aikido for Ukraine är en organisation som stödjer aikido, aikidotränande och deras familjer i Ukraina. Initiativtagare är Martin Frankovic, Slovakien Aikido och Mikhail “Misha” Rogash från Ukraina. Båda har lång och nära vänskap till svenska aikidotränande och klubbar. Du hittar presentation av Aikido for Ukraine här > och de finns såklart även på sociala medier >.

Jag har haft förmånen att samtala med Martin Frankovic och med vår Shihan Jan Nevelius 7 dan, ni hittar dessa intervjuer här > och här >, eller under denna nyhet.

Bifogat finner ni pdf-affischer som kan skrivas ut och sättas i dojon.
Klicka här för att ladda ned pdf:en >

Tillsammans gör vi lite skillnad för de som tränar aikido i Ukraina.

Magnus Burman
Ordförande Svenska Aikidoförbundet


Aikido för Ukraina – Magnus Burman intervjuar Martin Frankovic


Aikido för Ukraina – Magnus Burman intervjuar Jan Nevelius


 

Nya klubbar under pandemin – Arctic Aikido Club

2020/21 kommer att gå till historien som några av de märkligaste aikidoåren i mannaminne. Men det har också närt kreativitet i våra klubbar, som anpassat träningen till den rådande coronapandemin.

Att ta steget till att starta en ny klubb är däremot kanske inte det första som många tänker på, men det har inte hindrat nya föreningar eller sektioner att bildas och sätta igång med verksamhet.

Det tycker Svenska Aikidoförbundet är så spännande att vi valt att be dem berätta mer om tankar och inspiration från dessa eldsjälar.

Härnäst på tur är Arctic Aikido Club i Pajala med grundaren Achilles Melisseus, 3 kyu som huvudinstruktör.


Berätta kortfattat om er själva, er bakgrund och inspirationer.
– Aikido började för mig i Sollefteå Aikidoklubb för Karl Torell (4 dan) Jag är 41 år gammal, gift och pappa till ett barn. Mitt jobb är enhetschef för Pajala Kommun inom Vård och Omsorg. Jag är utbildat kurator/socionom och har en Filosofie Masterexamen med inriktning Psykologi.

Aikido är för mig en inspiration, inte bara som spirituell person utan också i forskningsnivå och i mitt yrke. Jag har alltid tyckt att det finns mer än kroppen som tränas när man engagerar sig inom en aktivitet som aikido. Även O Sensei har berättat om den mentala och psykiska utvecklingen via aikido i samband med en energi som vi är del av, och den moderna psykologin eller/och kognitiv vetenskap har bekräftat honom. Faktumet att vi inte tävlar, exempelvis, för att hålla den aggressiva nivån låg eller att vi tränar båda sidor av kroppen och därför också båda sidor av hjärnan är fakta som kan leda till en hälsosamt kraftig utveckling. Och dessutom bidra till främjade och förebyggande arbete för vår fysiska och mentala framtid. Den som publiken inte kanske vet är att träningen på båda delarna av kroppen kan förebygga eller lindra drastisk konsekvenserna av en stroke i framtiden. När jag upptäcker sådana kopplingar känner jag mig inspirerad och utmanad samtidigt.

Aikido är min passion, som kurator i grunden med filosofie masterexamen i psykologi har jag känt själv de terapeutiska förmågorna man kan få via aikido. Jag känner mig riktig priviligierad att jag kan se i praktiken den utvecklingen som elev och samtidigt som Sensei.

Berätta om hur det kom sig att ni bildat en ny klubb.
– Vi startade klubben med hjälp och handledning av Fredrik IJmker Snell (6 dan) från Karlstad i början av september 2021. Jag följer Fredrik sedan 2018 och han var den första jag kontaktade direkt när jag blev uppringd av en förälder som hade hört att det finns en nyinflyttat Aikidoka i Pajala och ville hitta en kampkonst för sitt barn.

Pajala är ett fint område för en familj att flytta, hitta jobb, boende, vi har två gym, badhus, och allt möjligt, men det fanns ingen aikido som jag ville fortsätta med. Det hade funnits kampsport förut som var inaktiv när vi hade flyttat hit upp, och jag var taggad på att fortsätta med aikido. Jag kunde inte se någon annan väg än att hitta medspelare och bilda eget.

Fredrik uppmuntrade mig direkt att börja bilda klubben, och lovade hjälp som vi fick och får fortfarande. Arctic Aikido Club är riktigt tacksam över det. Vi fick åka på läger i Sollefteå i oktober 2021 där fick vi tät handledning av Fredrik själv, och på väg dit hade vi extra tränat i Umeå och fått hjälp från Björkstadens Aikidoklubb där, samt vi fick extra hjälp från Sollefteå aikidoklubb. Den magiska aikidovärlden som alla hjälper alla, vägen vi tar tillsammans.

Har ni fler instruktörer, kanske rentav redan en liten skara elever, med er från start? Eller startar ni helt från ett vitt blad?
– Vi har bara mig som instruktör här i Pajala, men vi är del av ett nätverk av olika klubbar som vi brukar träffas på olika läger som håller vår Sensei Fredrik IJmker Snell (6 dan), bl. a Mora, Umeå, Örebro, Sollefteå, Karlstad, och nu Arctic Aikido Club från Pajala. Fredrik instruerar oss och ge oss råd. Vi har haft mycket stort stöd och hjälp redan från första dagen.

I praktiken här i Pajala hade vi varit ett antal folk som startade som pilotgrupp med tanken att testa för en period. Det var mitt första försök som Sensei och ville utmana mig själv först, och alla våra elever var helt nya på aikidosvärld. Karl Torell (4 dan) hade tipsat mig att hitta folk som är intresserade på aikido och testa med de så vi kan bygga grunderna för en klubb att bildas, alltså pilotgruppen som står ovanför. Jag gjorde precis som han tipsade mig och tillsammans med vissa kollegor från jobbet började vi procedurerna som ledde till att idag finns vi som klubb, om jag inte har fel den nordligaste klubb i världen eller en av dem.

Jag önskar att betona här att vi har fått hjälp av Pajala Kommun, vi har fått en sal att träna och de gamla madrasserna som den gamla karate klubben lånade (och lånar) oss. Vi är riktig tacksamma för den hjälpen.

Hur ser ni på att starta upp i anslutning till coronapandemin? Vilka utmaningar, eller kanske också fördelar, upplever ni?
– För den praktiska kan man säga att vi har flyttat träningar, vi har ställt i träningar, vi hade även flyttat vår debut, men vi anpassade och anpassar oss efter restriktionerna som har funnits.

Vi upplevde också fördelar faktiskt, om vi tänker på den utan pandemin skulle inte vår klubb existera als. Pandemin hade, indirekt, lett mig flytta till Pajala för att jobba och i samband med den gemensamma intressen för kampkonst av befolkningen och mig själv föddes, i mitten av pandemin, Arctic Aikido Club.

Vad skulle ni vilja säga för att motivera andra att också gå i samma fotspår och starta en egen klubb?
– Om man är passionerat med den man gör hittar man väggarna att bygga den. I teorin även O Senseis liv var full av utmaningar. Bland annat krig, dödfall, sjukdomar i familjen, politiska situationer som påverkade hans liv och hans geografiska bosättning, men han gav aldrig upp, och det ledde till att han utvecklade gåvan som heter aikido, som vi andra njuter av, tränar, jobbar med, och har en livsstil baserat i stort utsträckt på den.

I praktik när man vill starta eget behöver man först och främst en handledare, en Sensei, ”det går inte vara samuraj utan mästare” som den japanska historia lär oss. När man har hittat sin ledare, sen behöver man engagemang, hitta folk, visa till de vad vi gör, lära de vår etikett, bjuda de i till vår värld. När man hittar sin lärare och sitt team är de praktiska delarna som att hitta en sal, madrasser och allt annat betydlig lugnare.

När man startar en egen aikidoklubb livet utanför mattan är precis som den på mattan! På samma sätt som vi tilldelar energin, använder kroppen och psyken behöver vi göra också med vår nybyggda klubb. På samma sätt som vi jobbar vår teknik för att bli bättre på mattan jobbar vi också för den gemensamma utvecklingen eftersom nu jobbar vi för gruppen och inte i individnivå.

Aikido är inte bara två timmars träning på en kväll någonstans i världen. Allt vi gör är aikido, vårt liv är aikido, hur vi går, hur vi pratar, vilka etiker vi följer, hur vi representerar vår etikett till världen. Det är en ström som rinner och därinne finns vi med. När man börjar den resan behöver man veta att det kommer att komma en del utmaningar som kommer att leda till en del av personliga psykiska, fysiska och mentala uppdateringar. Man börjar ansvara för andras utveckling, representera andra människor, kanske representera sin egen stad. Det som jag tänker i bilen på väg till träningen är att nu kommer jag att representera Morihei Ueshiba till ett antal människor som kommer att träna med mig i en stad som är lokaliserat i Arctic Cirkel. Så, jag undrar retorisk, ”om detta är inte värd för att starta en aikidoklubb vad är värd?”

Uppvisningen från Sverigeläger 2022 är ute nu!

Uppvisningen från Sverigelägret 2022 har nu publicerats på förbundets YouTube-kanal.

10 klubbar visade upp sin Aikido, ackompanjerade av Riai Taiko:

1:00 – Brandbergens Aikidoklubb
2:47 – Aikido Dojo Liljeholmen
5:17 – Iyasaka Aikidoklubb
7:52 – Lunds Aikidoklubb
9:48 – Malmö Takemusu Aikido Dojo
14:32 – Minnano Aikidoklubb
18:44 – Stockholm Aikikai
23:57 – Vanadis Aikidoklubb
28:42 – Uppsala Aikidoklubb
35:50 – Riai Aikido Dojo

Se uppvisningen i sin helhet här:

 

Samtliga justerade dokument från Förbundsstämma 2022 nu publicerade

Tack alla som deltog på aikidoförbundets årsstämma 2022!

Årsstämman är kanske det viktigaste mötet för vårt förbund, och hela föreningsidrottens. Det är styrelsens chans att få berätta vad de levererat och vad de planerar att göra. Och få feedback på detta. Så tack alla som kom. Övriga – ni får en chans igen nästa år!

Jag vill rikta ett särskilt tack till Jenny och Heidi för deras arbete i styrelsen. Jenny har under sin tid i styrelsen, 2017-2021 tagit ett ordentligt tag kring vårt mediabibliotek, förbundets grafiska profil och ansvarat för vårt jämställdhetsarbete. Heidi har inte suttit lika länge, 2020-2021, men ändå hunnit bidra till styrelsens arbete med särskilt ansvar kring inkludering. Tack för fint arbete.

Jag vill också passa på tillfället att hälsa våra två nya styrelsemedlemmar, Hanna och Henrietta, välkomna och ser fram emot ett spännande verksamhetsår. Hela styrelsen som den konstituerat sig kan ni läsa mer om här:

Om förbundet

Nu finns det justerade protokollet samt alla justerade dokument publicerade på vår hemsida på följande länk:

Genomförda förbundsstämmor

Med tillförsikt om ett fantastiskt aikidoår,
Magnus Burman, Ordförande

Fyra nya Shihan i Sverige

Svenska Aikidoförbundet har den stora glädjen att meddela att fyra nya Shihan har utnämnts, ett erkännande av ett instruktörsskap på högsta nivå och dessutom det största antalet någonsin vid ett enskilt tillfälle för Sveriges del.

Svenska Aikidoförbundet önskar härmed utsträcka våra hjärtligaste gratulationer och önska lycka till i deras fortsatta aikidogärning.

I ordning av när de började träna är de utnämnda:

Roland ”Rolle” Hultberg, 7 dan, Stockholm Aikikai

Började träna 1964 i Stockholm Aikikai, landets äldsta aikidoklubb, där han fortfarande är aktiv instruktör. Roland har instruerat land och rike runt, och var 1969 dessutom en av de allra första svenskar som reste till Japan för att träna där Yamaguchi-sensei och Kobayashi-sensei var två av de främsta inspirationerna. 1970 tog han sin Shodan på Hombu Dojo för Kisshomaru Ueshiba och Roland har efter detta återvänt frekvent till Japan för sin utveckling.

Cecilia Ralfe-Stelander, 7 dan, KFUK-KFUM Uppsala Aikidoklubb

Började träna 1969 för Ichimura-sensei i KFUK-KFUM Uppsala Aikidoklubb där hon jämte Cenneth Sparby är en av två huvudintruktörer. Inspiration har efter Ichimura-sensei huvudsakligen varit Nishio-sensei och numera Takemori-sensei. Cecilia har instruerat såväl inom som utanför rikets gränser och varit engagerad i förbundet i en rad olika roller, såsom graderingskommittén och nu senast inom jämstälddhetsfrågor inom IAF.

Börje Lindén, 7 dan, Iyasaka Aikidoklubb

Började träna i Finland 1975 där han var bidragande till formandet av Finland Aikikai. Flyttade 1986 till Sverige där han idag är aktiv och instruerar på Iyasaka Aikidoklubb. Börjes huvudtränare är Endo-sensei, och han instruerar på läger såväl i Sverige som internationellt i samma anda.

Cenneth Sparby, 7 dan, KFUK-KFUM Uppsala Aikidoklubb

Började träna 1976 för Ichimura-sensei i KFUK-KFUM Uppsala Aikidoklubb där han jämte Cecilia Ralfe-Stelande är en av två huvudintruktörer. Sin första träningsresa till Japan kom 1983 där Cenneth tränade på Hombu Dojo, hos Kobayashi-sensei samt för Nishio-sensei. Cenneth har också varit engagerad som ledamot inom förbundet, och instruerat på läger både i Sverige som världen runt.

IAF International Youth Seminar 2022 – Aikido Back on Track

Varje år arrangerar en medlemsorganisation i IAF, International Aikido Federation, ett internationellt läger för unga.

I år är det Aikikai Netherlands som står för arrangemanget som äger rum i Papendal, Holland, 22-24 juli.

Förbundets representant i IAF Youth Working Group Western Europe, Pia Moberg, som också är gruppens ordförande, kommer att vara på plats, och Svenska Aikidoförbundet har beslutat att ekonomiskt stödja ytterligare fyra unga i åldern 12-20 år att resa med som ungdomsdelegater. De kommer förutom att deltaga i lägret även att vara med på uppvisningen på söndagen.

För att göra en intresseanmälan till lägret och/eller ansöka om att vara med i delegationen ber vi om namn och kontaktuppgifter på såväl den tränande i fråga, dennes målsman (om under 18 år) samt instruktör/klubbledare. Detta vill vi ha senast 31 maj till info@svenskaikido.se.

Förbundet kommer bland dessa att utse vilka som får resa, boende och läger betalda, där en bred klubbrepresentation och jämn könsfördelning är viktigt.

Observera att alla anmälningar ska göras till Svenska Aikidoförbundet, vare sig man ämnar ingå i delegationen eller resa på egen hand.

Samtliga som anmält sitt intresse blir kontaktade för att verifiera anmälan samt samordna resan.

Mer information: https://www.aikido-international.org/working-groups/youth-working-groups/eu-western-europe/

Stor efterfrågan på aikidoinstruktörer när Skolverket omvärderar skolidrotten.

Först på senare år har idrottsforskare börjat undersöka former av emotionella övergrepp inom barn- och ungdomsidrott. En engelsk studie visar att det drabbar så många som 75 % bland unga idrottare. Nu finns det en svensk studie från Idrottshögskolan i Umeå (länk) som tar upp frågan om attityder och beteenden som kan få idrottande barn att må dåligt och hur emotionella övergrepp kommer till uttryck inom svensk barnidrott. Detta påverkar barnen negativt och strider mot såväl barnkonventionen som idrottens riktlinjer. En orsak är ett negativt prestationsinriktat förhållningssätt som normaliserar destruktiv kritik, orättvis behandling och mobbning.

Det är givetvis tävlingsmomenten som är grunden till allt detta. Barn fostras från början att tävla av vuxna som tar till denna genväg för att ”sysselsätta” barnen. Vem minns inte redan som mycket ung ”hela havet stormar”? Som vuxna för sedan dessa barn traditionen vidare och tävlan blir en samhällsnorm. Evolutionen av människan bygger däremot på samverkan för annars hade mänskligheten dött ut för länge sedan. I vårt moderna samhälle behöver vi dock inte längre samarbeta för vår överlevnad – i alla fall inte tills vidare.

Forskningen visar alltså att tävlan inom skolidrotten inte hör hemma där. I idrotter där man tävlar som vuxen så är det svårt att övertyga barnen om att det inte handlar om tävlan. Speciellt som instruktörerna har dubbla roller. Då blir i stället det självklara valet aikido där tävlan inte finns såsom en grundval. Där ingen blir lågpresterande och ”hamnar på bänken”. Där ingen jämförs med någon annan och ingen krävs på prestation. Där det inte finns verbala och icke verbala beteenden som leder till känslomässigt negativa upplevelser.

Sålunda har beslutsfattare inom Skolverket tagit till sig denna nya forskning och indikerat tydligt att vi alltså kan vänta mer aikido i skolan. Vilket då kan komma att inskränka på den traditionella skolidrotten – såväl lagidrott som individuell idrott. Detta upprör medlemmar från Skolidrottsförbundet som under parollen ”Vi gillar tävlan” planerar att uppvakta Skolverket. Som framgår av bilden så samlas just nu dessa medlemmar för att i täta led tåga till Svetsarvägen 16 i Solna där Skolverket residerar. Vilket givetvis är ett märkligt avsteg från den vanliga ordningen där den etablerade idrotten normalt håller till i maktens korridorer.

Inom Svenska Aikidoförbundet är man inte förvånad men ändå överraskad över den snabba utvecklingen. Ordföranden Magnus Burman vill inte direkt uttala sig men är dock lyrisk inför framtiden och att utbildningen av instruktörer därmed måste ta fart för att möta den nya efterfrågan. Man kan se i ögonglimten att han tänker att aikido hamnar som högskolestudier med tillsättande av dekanus – kanske rektor – och nyinrättade professurer. Förbundets kassör Barbro Cartwright gläder sig också eftersom det kommer att innebära ett tillskott av medel till en fattig idrott. Aikido har aldrig fått något tillskott från sponsorer – just därför att det ej arrangeras tävlingar med publik.

Vi har även sökt ett uttalande av ordföranden i Svenska Budo & Kampsportsförbundet – Fredrik Gundmark – men vi fick inget riktigt svar. Han såg närmast förvånad ut och frågade ”vadå – tävlar man inte i aikido?”. Han började sedan i stället tala om årets satsning inom förbundets elitverksamhet där en pilotutbildning för juniortränare tagits fram. Styrelseledamoten Musse Hasselvall, som också var på plats, ställde vi ingen fråga till – vi har negativa erfarenheter sen sist av att ställa frågor som kan uppfattas som inopportuna.

Kremlin.ru, CC BY 4.0 , via Wikimedia Commons
Förändringar inom skolvärlden möts som sagt ofta av motstånd och vi behöver en välkänd ambassadör som kan tala för aikidons sak på skolkonferenser och liknande. Det hetaste namnet för att åta sig det uppdraget är givetvis den snart 70-årige Steven Seagal. Hans berömmelse och hans kunskaper i aikido gör att han blir lyssnad på. Dessutom har han nyligen uttalat att han ”ber för båda sidorna” vilket är en utmärkt inställning om det uppstår misstämning. Ett utmärkt val alltså. Hur det blir med den saken är ännu okänt men sedan förbundsstyrelsen idag på morgonen klarerat med Regeringskansliet att han trots allt tillåts inresa till Sverige, så får man anta att saken är klar.

Läs gärna alla aprilskämt sedan år 2011 på denna länk.

Affischer och boendeinfo till Sverigelägret 2022

Två affischer finns nu tillgängliga för nedladdning på hemsidan för Sverigelägret 2022. En med allmän information samt en med ett erbjudande till ungdomar om gratis boende och kringaktiviteter.

Dessutom har vi uppdaterad information om boende där rum för deltagare är preliminärt bokade och kan nås via en bokningskod som kommer inom kort.

Allt återfinns på sidan för Sverigelägret 2022:

Sverigeläger 2022

4