Kayla Feder, intervjun

Svenska Aikidoförbundet:
Kan Du vara så snäll – att för dem som inte är så bekant med dig – beskriva vad som motiverade Dig till att börja med Aikido och vad har motiverat dig under åren att fortsätta?

Kayla Feder:
Jag började träna när jag var 9 år gammal och älskade redan att röra min kropp. Jag hade tränat yoga och mediterat med min mamma. En kompis till mig i tredje klass tränade aikido så jag gick med henne till dojon och blev kär så fort jag kom in genom dörren. Jag tittade och kände precis som om jag hittat vad jag ville syssla med och skyndade mig hem och berättade för min mamma. Jag hade en väldig tur eftersom hon stöttade mig, jag fick väldigt mycket stöd genom hela mitt liv. Jag hade just börjat träna och spela fiol så de kom vid samma tidpunkt. Jag är så tacksam att det var just aikido som jag blev så förtjust i för vid den tiden så hade jag ingen aning om vad som var skillnaden mellan aikido, karate och andra kamparter. Det som betonas inom aikido är så vackert och djupt. Aikido är så djupt, det finns så mycket. Det tar aldrig slut, lärandet, växandet, inte bara det fysiska utan spirituellt och emotionellt. Aikido är en oändlig källa till kunskap och skönhet som bara fortsätter och fortsätter och fortsätter.

Jag har tagit upp kontakten med Anno sensei i Shingu de senaste 10 åren. Min instruktör, Saito sensei, kände det som sin plikt att hålla reda på de tekniska bitarna. Han sa till och med att han kände det som sitt jobb att göra så. Anno sensei fick kärnan. Han pratar så mycket om kärnan och dess roll i vår träning. Sanning, godhet och skönhet är tre saker som han anser att aikido representerar. Jag skulle kunna fortsätta förevigt på detta tema, men detta är vad som får mig att fortsätta. Aikido har inte bara vackra rörelser och fysiska attribut, utan det har också allt annat som vi behöver i våra liv. Så mycket skönhet i det som vi gör, fysiskt och spirituellt. Idén att polera själen i vår träning, Misogin och renandet av oss själv och vårt sinne, det är vad som får mig att fortsätta.

Svenska Aikidoförbundet:
2012 har styrelsen för Svenska Aikidoförbundet valt att utropa till jämställdhetens år. Aikido har onekligen potential att vara helt könsneutralt – att i viss mån kunna verka som en ambassadör för jämställdhet mellan könen. Vad är dina tankar i det här ämnet?

Kayla Feder:
Jag tycker det är fantastiskt att detta sker. Och det sker helt naturligt eftersom vår värld förändras så mycket. Jag började 1973 när det var en helt annan erfarenhet att vara kvinna mot idag. Så mycket har hänt under nästan 40 år, detta är en underbar förändring. Vi är mycket mer medvetna om, och pratar om jämlikhet mellan könen inom aikido. Första gången jag kom till japan 1980 så var jag bara 16 år, det var fruktansvärt. Jag var för det mesta uchideshi i Iwama hos Saito sensei och det var väldigt strikt. Jag tränade också vid Hombu dojo och det var väldigt svårt att vara kvinna och träna där. Jag blev antingen kastad helt utan energi eller så ville männen i dojon testa mig för att se om jag klarade av det. Det var väldigt hårt och utmanande att träna, att inte skada sig och inte bli bitter eftersom jag inte togs på allvar.

Jag tycker att det är underbart att frågan stalls. För där vi är nu som människor vid denna tidpunkt, trots det så är det ganska svårt att skapa jämlikhet. Det går åt båda håll, aikido är annorlunda för män och kvinnor på grund av vårt samhälle men också på grund av vår natur, vilka vi är som människor. Det finns såklart kvinnor med mycket maskulin energi och män med feminin energi. Generellt tror jag inte att vara exakt likadana är riktigt det som vi vill ha, utan att vara medvetna om att det finns lika möjligheter. Att vi kan säga: Ja, det finns lika möjligheter för män att göra det här och för kvinnor att göra det här! Att betona samma sorts jämlikhet i båda könen. Jag är väldigt tacksam att jag blir inbjuden till så många platser och jag känner mig hedrad att detta sker.

Svenska Aikidoförbundet:
I samhället i stort så behandlas män och kvinnor olika på grund av deras könstillhörighet. Vad är dina tankar om detta om du tänker på män och kvinnor under träning?

Kayla Feder:
Vad jag ser är att många instruktörer, till och med kvinnliga sådana, tenderar att använda män som ukes, eftersom det erfarenhetsmässigt fungerar, att använda sig av någon som är stor och stark. Män lärs att vara mer ”utåtriktade” med vad de vill. De sitter längst fram och deras energi är mer ”utåtriktad”. Det är helt enkelt enklare att se dem och ta upp dem för att bli sedda. Till och med nu, trots att vi är så medvetna och vill vara jämlika så finns det mycket mer män som är högt graderade och kända. Vi är fortfarande, på sätt och vis, efter. Socialt och energimässigt kommer det alltid att finnas en skillnad. Könen har sina skönheter och sina utmaningar och det är en fördel för aikido. O´sensei ville att kvinnor skulle träna aikido, han gjorde så många saker för att uppmuntra oss att träna och fortsätta göra så. Aikido är inte byggd på fysisk styrka.

Svenska Aikidoförbundet:
Vilka tycker du är den största skillnaden mellan hur män och kvinnor behandlas under Keiko?

Kayla Feder:
Män används definitivt oftare som uke. Jag tror att män ofta vill träna med varandra för att de vill ha den typen av hård träning. Så det finns en skillnad i hur män och kvinnor behandlas om man tänker på hur de vill träna. Fast jag har såklart sett män som vill träna med kvinnor eftersom de vill ha en mjukare, mer sensitiv ingång. Det betyder inte att det inte finns män som inte vill träna mjukt. Jag måste ge ett erkännande till Saito sensei för att han var så stöttande. Jag tror inte att någon kvinna blivit använd som uke av en japansk, manlig shihan. Saito sensei använde oss ofta som uke, mig använde han överallt i Schweitz och i Japan. Jag gjorde några uppvisningar tillsammans med honom och jag är så tacksam för att gjorde så. Det fanns andra kvinnor också som Saito sensei stöttade. Det var en stor gåva.

Svenska Aikidoförbundet:
Skulle Du kunna vara så snäll och ge ett exempel, om det någonsin hänt, när du senast upplevde problem under träning – som enligt Dig – mestadels kom av det faktum att Du är kvinna?

Kayla Feder:
När jag var i Iwama så kände jag mig verkligen annorlunda. Antingen blev jag testad och kastad riktigt hårt för att se om jag klarade av det, eller så tog inte män mig seriöst. Det var detta som störde mig på den tiden, jag var en atlet och jag ville bevisa att jag klarade av det.

Jag måste säga att grader och gradering – detta är något som jag är medveten om. Jag har tränat i nästan 40 år och jag har 6:e dan sedan 2002 och jag förväntar mig inte att jag någonsin kommer få 7:e dan eftersom jag är kvinna. Jag är inte asiat och jag är Gaijin. Jag har visserligen kollegor som erhållit 7:e dan och de är väldigt aktiva i politiken. Det finns många kvinnor som har 7:e dan nu för tiden. Jag är medveten om att jag troligen inte kommer få 7:e dan, men jag funderar på om jag skulle fått det om jag var man. Jag känner till folk som startade långt efter mig och som nu har 7:e dan.

Svenska Aikidoförbundet: 
Vad har Du för tankar om hur man kan motivera mer tjejer och kvinnor att börja med aikido och vad har Du för tankar om att upprätthålla detta intresse?

Kayla Feder:
I Kalifornien är det två saker som hänt som verkar uppmuntra många kvinnor att träna. Det första är ett årligt återkommande läger som Linda Holiday och hennes elev Penny Sublove anordnar. Det är en hel dag med bara kvinnor och det är en underbar upplevelse, det är annorlunda där, det är en annan energi i dojon. Det är en fantastisk erfarenhet för kvinnor och tjejer, särskilt om de känner sig lite hotade.

Det andra som händer är att varje år så håller jag och tre av mina kollegor ett läger som är öppet för både män och kvinnor. Vi råkade alla vara kvinnor i området som känner varandra väl och vi uppmuntrar varandra. Det är Linda Holiday, Dania Smith, Patricia Hendricks och jag själv. Vi gör detta varje år som en ritual och det är underbart. Jag tror att det är inspirerande för unga kvinnor att se kvinnliga lärare som är framgångsrika. Att veta att människor som jag själv och de tre kvinnor som jag nämnde, vi kan skapa oss en karriär genom aikidon. Det måste vara en bra sak för unga kvinnor och flickor, att kunna säga att ”aah, Det är något som jag skulle kunna göra om jag ville!”

Det faktum att det är kvnnor som gör det är en bra förebild. Artiklar som denna, att det finns bilder på kvinnor och att kvinnliga instruktörer håller läger runt om i världen är bra. Att se att kvinnor kan göra samma saker som män gör, annorlunda, men de kan göra samma saker och har samma möjligheter. Jag är så tacksam för att jag lever under den här tiden när jag har samma möjligheter som män har, det är en underbar gåva.

Svenska Aikidoförbundet:
När du började med Aikido, fanns det några kvinnliga förebilder då?

Kayla Feder:
Nej inte egentligen, men jag hade tur. Jag växte upp och tränade samman med Patricia Hendricks, hon var tio år äldre än mig, men vi växte tränade tillsammans under uppväxten, samman med Dania Smith. Linda Holiday var en stor förebild för mig. Jag tror att vi började ungefär samtidigt, Linda Holiday började 1970 och jag började -73 och Pat någonstans kring -74 eller -75. Så vi började alla ungefär samtidigt. Alla mina instruktörer var män. Till och med nu har jag inga kvinnliga, aah men vänta, det har jag ju. Jag har en kvinnlig lärare nu, Mary Heini sensei. Mary är den enda, icke-asiatiska kvinna som tränade för O´sensei som fortfarande undervisar och tränar och hon är en jättebra förebild. Hon var också en seriös elev åt Hichikuchi sensei och jag vet att hon gick igenom mycket för att visa sitt värde vid Hombu Dojo. Hon tränade väldigt hårt.

Mary och jag har båda genomgått en höftoperation. Jag vill att så många som möjligt ska blir medvetna om att kirurger inte anser att barn borde ta allt för många höga fall innan 14 års ålder. Vid 9 år flög jag upp i luften, kom ner på hårt underlag och det var inte bra för mina höfter. Vanligtvis gjorde vi enbart höga fall på träning.

Svenska Aikidoförbundet:
Vad är dina tankar om vikten av kvinnliga förebilder inom Aikido? Och – om du skulle kunna vara så snäll – vad tror Du att Aikido generellt har att vinna på att betona kvinnor och kvinnliga förebilder?

Kayla Feder:
Jag anser att det är oerhört viktigt att det finns kvinnliga förebilder eftersom utan dem, så finns det ingen för nybörjare eller yngre människor… yngre kvinnor har ingen att se på och säga: ”oh, jag kan göra det där!”

Att bli inspirerad av vad de gör men också att det är samma kön. Att förstå att det är möjligt även för dem. Att det finns kvinnliga instruktörer och kvinnor som reser och undervisar på olika platser är väldigt viktigt för alla, även för män.

O´sensei ville verkligen att det skulle finnas lika mycket kvinnor som män som tränade. Det var inte faller med de flesta kamparter förrän helt nyligen. Fortfarande är det fler män än kvinnor som tränar. Men det kommer, vi arbetar på det!

Mary Heiny berättar en historia; Hon var vid dojon när det hände. Hon brukade åka till Hombu dojo och kvinnorna där tränar på en liten yta för sig själva och alla männen var för sig och ingen av männen ville träna med kvinnorna. En gång skrek O´sensei på allihopa: ”Sluta träna, allesammans! Kvinnorna här borta tränar riktig aikido. Dom slår inte varandra, eller använder muskler när de ska göra teknik eller tävlar mot varandra. De tränar riktigt aikido!”

Kayla Feder, the interview

Svenska Aikidoförbundet:
Would you please, for our Swedish readers that are not yet so familiar with you, describe what motivated you to begin practicing aikido and what has motivated you to keep practicing all these years?

Kayla Feder:
I started when I was 9 years old and I already loved moving my body. I had been doing Yoga and meditation with my mum. A friend of mine in third grade was doing aikido so I walked with her to the dojo and I fell in love with it just soon as I came in the door. I watched and I just felt like I found what I want to do and rushed home and told my mum. I was very lucky because she supported me, tremendous support through out my whole life. I had also just started studying the violin so they came at the same time. I’m so grateful that it was aikido that I fell in love with because at that time I had no idea what the difference between aikido, karate and other martial arts where. The emphases in aikido are just so beautiful and deep. Aikido is so deep, there is so much. It never ends, the learning, the growth, not just physically but spiritually and emotionally. Aikido is an endless well of knowledge and beauty that just continues and continues and continues. I’ve gotten reintroduced to Anno sensei in Shingu in the past 10 years. My teacher Saito sensei was really the holder in many ways and he felt he was supposed to keep the technical part in order. He even had said that he felt like that was his job. Anno sensei gained the heart. Anno sensei talks so much about the heart and its role in our training. Truth, goodness and beauty are the 3 are the things he felt that aikido represents. I could go on forever on those things, but that’s what keeps me going. Aikido not only has such a beautiful movements and physical attributes, but it also has everything else we could need in our lives. So much beauty in what we do, physically as well as spiritually. The idea of polishing the spirit through training, the misogi are purifying our-selves and our spirit, that’s what makes me going!

Svenska Aikidoförbundet:
The Swedish aikido federation is during 2012 putting an emphaise on gender equality. Aikido certainly has the potential to be gender equal – in some ways to work as an ambassador for gender equality. What is your view on this topic?

Kayla Feder:
I just think it is fantastic that this is happening. And it’s been happening just naturally because our world is changing so much. I started in 1973 when being a woman in the world was a completely different experience than it is now. So much has happened in almost 40 years, this is a wonderful shift. We are much more aware of and talking about gender equality in aikido. The first time I went to Japan in 1980 I were only 16, it was horrible. Mostly I was uchidseshi in Iwama with Saito sensei and it was very strict. I also trained in Hombu dojo and it was very difficult to be a woman training there. I was either thrown like nothing with no energy or the men in the dojo were testing me to see if I could hold up. It was very hard and challenging to train, not get inured or just feel resentful because I wasn’t taken seriously.

I think it’s wonderful to ask the question. Because were we are as human beings at this point still it’s going to be pretty difficult to have it be gender equal. That goes both directions, aikido is different for men and for women because of our society but also because of our nature, who we are as people. Of course some women have a lot of masculine energy some men have a lot of feminine energy. In general I think that being equal maybe isn’t exactly what we want, but being aware that there are equal opportunities. That in our mind we can say: yes there is an equal opportunity for men to do this and for women to do this. To emphasise the same kinds of qualities in both genders. I’m very grateful to be invited to so many places I feel really honoured that this is happening.

Svenska Aikidoförbundet:
In society at large men and women get treated differently just because of their gender. What are your thought on this topic thinking of men and women during practise?

Kayla Feder:
What I see a lot is that instructors even female instructors tend to use men more as uke, because it’s proofed that it works, to use somebody who is strong and big. Men are taught to be more “out there” with what they want so they will sit up front and their energy will be more “out there”. It’s just easier to see them and to bring them up to being seen.

Still even though we are aware of wanting there to be equality there are so many more men who are high ranked who are famous. We are still kind of behind. Societly there will always be a difference and energeticly too. Each gender has its beauty and its challenge and its advantage in aikido. Osensei wanted women to do aikido he did so many things to encourage us to train and to continue training. Aikido does not rely on physical strength.

Svenska Aikidoförbundet:
What do you think are the main differences between how men and women are treated during Keiko?

Kayla Feder:
Defiantly men are used much more often for uke in general. I think men want to train with each other a lot of the time because they want that kind of hard training. So there is a difference in the way men and women are treated in their desire to train.

Although I’ve seen some men want to train with women because they want a softer more sensitive approach. It doesn’t mean that there aren’t men who are very soft and sensitive in their training. I have to acknowledge Saito sensei was so supportive. I don’t think any women had been used by Japanese male Shihan. Saito sensei used us a lot as uke, he used me all over Switzerland and in Japan. I did some demonstrations with him and I’m so grateful that he would do that. There were other women too who Saito sensei really supported. That is a great gift.

Svenska Aikidoförbundet:
Could you please give an example, if it ever has happened, when you last endured difficulties, –which according to your view – mainly derived from the fact that you are a woman?

Kayla Feder:
When I was in Iwama I definitely felt very different. Either I was tested and thrown really hard just to see if I could handle it or that the men didn’t take me seriously. This was the part that bothered me back then, I was athlete and I wanted to prove that I could do it. I have to say with rank, being ranked, is something that I’m aware of. I’ve been training almost 40 years and I’m 6th dan since 2002 and I don’t ever expect to get 7th dan because I’m a woman. I’m not Asian and I’m a gaijin. Although I have colleges who have been given 7th dan and they are very active in politics. There are many women who are now 7th dan.I’m aware that I don’t expect 7th dan, but I’m wondering if I would get it if I were male. I know people who started long after I started who are 7th dan now.

Svenska Aikidoförbundet:
What are your thoughts on how to motivate more girls and young women to start doing aikido and what are your thoughts on keeping them interested?

Kayla Feder:
In California there are two things that have been happening that seem to be really encouraging a lot of women to train. One is a yearly seminar that Linda holiday sensei and her student Penny Sublove give. It’s a whole day of only women and it’s a wonderful experience it is different there is a different energy in the dojo. It’s a great experience for women and girls especially if they feel a little bit intimidated. The other one is, every year 3 of my colleges and I teach a seminar that is open to men and women. We all happened to be women in the area who are close with one and other and we encourage each other. That’s Linda Holiday, Dania Smith, Patricia Hendricks and myself. We do this every year as a ritual and it’s a wonderful thing that we do. I think it’s inspiring for young women to see female teachers who are successful. To know that people like myself and the other 3 women I mentioned, we can make our careers out of aikido. It must be good for young women and girls especially, to say: oh that’s something I can do if I want. The fact that there are women doing that is a great role model. Articles like this one, having photos of women and having women teaching seminars through out the world is good. Seeing that women can do everything that men are doing, differently, but they can do all of it and have all of the same opportunities. I’m so grateful that I’m living in this period of time when I do have all the opportunities that men have, it’s a wonderful gift.

Svenska Aikidoförbundet:
When you started aikido, where there any female role models?

Kayla Feder:
Not really but I was lucky, I grew up training with Patricia Hendricks, she is 10 years older than I am, but we grew up training together and with Dania Smith. Linda Holiday was a great role model for me. I think we all started around the same time, Linda Holiday started in 1970 and I started in -73 and Pat started in -74 or -75 so we were all around the same time. All my teachers were men and even now I don’t have any female, oh but I do, I have one female teacher right now, that’s Mary Heini sensei. Mary is the one, non-Asian woman who trained with Osensei who is still teaching and training and she is a grate role model. She was also a serious student of Hichikuchi sensei and I know that she went through a lot as a woman to prove her-self at Hombu dojo. She trained very hard.

Mary and myself both have had hip replacements. I want as many as possible to be aware of that the surgeons feel that children should not take very many high falls before the age of 14. At 9 years old I was going up in the air, coming down on hard surfaces and it wasn’t good for my hips. We use to take every throw as a high fall…

Svenska Aikidoförbundet:
What are your thoughts on the importance of female role models in aikido? And if you would – what does aikido in general have to gain from emphasizing female role models?

Kayla Feder:
I think it is extremely important for there to be female role models because without them beginners or younger people, younger women don’t have anybody to look at to say, oh, I can do that. To get inspired by what they are doing but also having the same gender. Realizing it’s possible for them too. Having women instructors and women travelling and teaching in different places is extremely important for everybody and for men too.

Osensei really wanted there to be as many women as men training. That wasn’t the case with most martial arts until recently. Even still there are more men than women who train. It’s getting there, we are working on it!

Mary Heiny tells this story: She was at the dojo when it happened. She would go to Hombu dojo and the women would train in this little tiny area by them-selves and all the men would be over here and none of the men wanted to train with the women. So one time Osensei yelled at everybody, he said: everybody stop class! He said, these women over here they are practicing real aikido. They are not beating each other up and muscling through and competing with one another. They are practicing the real aikido!