fbpx

Intervjuer med framstående kvinnliga instruktörer

Micheline Tissier, presentation

Micheline Tissier började träna Aikido som 15 åring då hon av olika anledningar hamnade i Japan. Det var då obligatoriskt att träna för att erhålla ett visum.

Hon driver idag en Dojo i Puget sur Argens i Frankrike och reser regelbundet runtomkring Europa för att hålla läger. Hon är den första kvinnan i Europa att erhålla 6:e Dan direkt från Doshu Moriteru Ueshiba. Hon är också en av få kvinnor som innehar en teknisk position i ett aikidoförbund.

Micheline Tissier försöker betona flöde och att det ska vara god atmosfär på mattan när hon undervisar.

Anna Stensland Spangfort gjorde intervjun på engelska sensommaren 2012. Patrik Unné har gjort den svenska översättningen.

Läs intervjun på svenska eller engelska nedan.

Micheline Tissier, intervjun

Svenska Aikidoförbundet:
Kan Du vara så snäll – att för dem som inte är så bekant med dig – beskriva vad som motiverade Dig till att börja med Aikido och vad har motiverat dig under åren att fortsätta?

Micheline Tissier:
Jag började som väldigt ung i Japan – jag var bara 15 år. Jag hade inget val eller speciell motivation. Jag var tvungen att träna aikido varje dag för att erhålla visum. Jag kom med i en stor familj – i aikidofamiljen och den familjen lever jag än idag. När man väl satt ner sin fot där är det svårt att inte sätta ner den andra också. Efter detta så blev aikido mitt liv. Jag vet inte vad mitt liv vore utan aikido eftersom jag alltid tränat väldigt mycket. När jag kom tillbaka från japan så tränade vi massor. 5 timmar varje lördag och söndag och tre timmar varje kväll i veckan. Året runt, så det var väldigt intensivt. Mitt liv bestod av aikido, jag tänkte på aikido, jag tränade aikido och jag kände aikido. Allt var aikido. När man tränar på det viset så ger aikido tillbaka väldigt mycket. Allt som man lär sig på mattan kan man använda sig av i det riktiga livet, om du inte har användning av din träning i riktiga livet så har du inte tränat på rätt sätt. Idag är jag väldigt tacksam eftersom allt arbete har gett mig erkännande från min sensei. Det viktigaste för mig är att min sensei erkänner mitt arbete. Min sensei är Christian, han är såklart min x-make, men först och främst är han min sensei, mer så nu än tidigare.

Jag känner tacksamhet för IAF och Doshu – allt detta ger mig väldigt mycket nu för tiden. Det är inte slut ännu, men jag är 52 år gammal och har en massa skador. När vi blir äldre så ändras vår träning. Jag hoppas att jag kommer att kunna undervisa i många år till, så länge som jag kan!

Svenska Aikidoförbundet:
2012 har styrelsen för Svenska Aikidoförbundet valt att utropa till jämställdhetens år. Aikido har onekligen potential att vara helt könsneutralt – att i viss mån kunna verka som en ambassadör för jämställdhet mellan könen. Vad är dina tankar i det här ämnet?

Micheline Tissier:
Jag säger ofta att det är svårare för kvinnor inom aikido än för kvinnor inom tex judo och karate, eftersom det inte finns några tävlingar inom aikidon. När kvinnor blir mästare i en tävling så får de en viktig position av sina federationer eftersom hon är mästarinna. Vi har det inte på det viset inom aikido så därför är det svårare för kvinnor. Kvinnor inom aikido måste slåss mer för ett minimum av erkännande. Som tur är så finns det män som erkänner vårt jobb, vår kapacitet och som vill att kvinnor ska ha samma positioner/funktioner som män. Detta håller på att förändras, dörren håller på att öppnas för kvinnor. I Frankrike så var det svårt för mig med, men jag lyckades komma in i federationen som teknisk rådgivare. Det var flera diskussioner och debatter innan jag kom med, men till slut så var alla överens och vi var tre kvinnor som kom in samtidigt.

Det krävs en massa arbete för att kvinnor ska lyckas och få något. Naturligtvis har kvinnor samma kapacitet att undervisa som män, det är lika! Som tur är så erkänner de flesta män nu för tiden att kvinnor ofta har väldigt god kapacitet att lära ut aikido och det är väldigt bra för kvinnor och för män. Saker och ting förändras i Frankrike eftersom jag öppnade en dörr för andra och detta gör jag med glädje, men jag har slagits mycket för det.

Svenska Aikidoförbundet:
I samhället i stort så behandlas män och kvinnor olika på grund av deras könstillhörighet. Vad är dina tankar om detta om du tänker på män och kvinnor under träning

Micheline Tissier:
Jag tror inte att det finns några skillnader mellan män och kvinnor när vi tränar. På ett personligt plan, så söker man efter att göra en teknik på ett så perfekt sätt som möjligt och aldrig acceptera nederlag. Det viktigaste är respekt mellan män och kvinnor. Respekt är nyckeln till kampkonst. Det viktigaste är respekt gentemot din partner, likaså mellan män och kvinnor. Jag har undervisat aikido under många år nu och har aldrig gjort någon skillnad på män och kvinnor. Alla människor har en ömtålig sida – och denna sida är vanligare hos kvinnor men det är inte så generellt. Det är instruktörens roll att visa på ett bra sätt att göra en bra teknik. Såklart finns det stora starka män men det finns även starka kvinnor och ömtåliga män. Ibland undervisar jag tekniker som är tänkt för ömtåliga (svaga) personer, men inte nödvändigtvis kvinnor.

Svenska Aikidoförbundet:
Vilka tycker du är den största skillnaden mellan hur män och kvinnor behandlas under Keiko?

Micheline Tissier:
Som tur är så kan kvinnor träna på samma aikido som män. Det behövs ingen anpassning för att göra den teknik som sensei visar, det krävs ingen speciell anpassning för kvinnor, det är samma för män och kvinnor. Om en man och kvinna är på samma nivå så är den bättre som förstår snabbast. Den är bättre som först utför en teknik – och både män och kvinnor har samma möjligheter.

Svenska Aikidoförbundet:
Skulle Du kunna vara så snäll och ge ett exempel, om det någonsin hänt, när du senast upplevde problem under träning – som enligt Dig – mestadels kom av det faktum att Du är kvinna.

Micheline Tissier:
Jag har många exempel eftersom män har velat testa mig genom hela mitt liv. En dag kom det en man till min träning och jag tränade på katateryotedori, ett väldigt starkt grepp. När en stark man tar dina handleder med två händer är det väldigt svårt för alla, inte bara kvinnor. Jag förklarade och vände på mig uppe på mattan och plötsligt sa mannen:
– Jag vill prova! Och han grep i mina handleder väldigt väldigt starkt. Jag blev förvånad, han stod kvar så och jag tittare på honom och sa att okej, du är väldigt stark och mannen grep mina handleder ännu hårdare.

Så då sa jag att nu kan du släppa mig och han såg väldigt förvånad ut. Jag sa:
– Jag är inte en superkvinna. Om du gör som jag säger och vad jag förklarar och stannar i mötet [in the middle] istället för att använda dina muskler så kanske du kommer fram till att göra såsom jag vill.

Vi tog paus och mannen försvann, jag trodde inte att han skulle komma tillbaka. Men senare kom han tillbaka, jag blev förvånad så jag tränade tekniken tillsammans med honom och förklarade många saker, många tekniska saker. Efter träningspasset sa mannen till mig att det var ett väldigt bra träningspass:
– Den här morgonen var jag väldigt skeptisk eftersom du är kvinna, men till slut så lärde jag mig många saker från dig. Tack så väldigt mycket!

För mig är det viktigt eftersom det inte var rätt att slåss emot, det var viktigt att han förstod att även om jag är kvinna så har jag något att ge honom. Jag lyckades!

Svenska Aikidoförbundet:
Vad har Du för tankar om hur man kan motivera mer tjejer och kvinnor att börja med aikido och vad har Du för tankar om att upprätthålla detta intresse?

Micheline Tissier:
Det är svårt om människor inte kommer in genom dörren till din dojo. Mer publicitet skulle såklart hjälpa. Aikido är inte synligt för allmänheten, det finns inga tävlingar och syns inte på tv. Kanske måste instruktören göra träningen mer lekfull så att människor som kommer ser en trevlig lektion som de vill delta i. Människor vill träna, att ha det trevligt och ha roligt. I min dojo har jag många tonåringar och kvinnor. Jag tror att de behöver lättsamhet och lekfullhet. De flesta tränare förblir allt för seriösa för tonåringar och nybörjares smak. När nybörjare kommer till min dojo försöker jag skapa en väldigt trevlig träning där jag mixar fallövningar och tekniker så att eleverna utvecklas. Nybörjare behöver röra på sig för att må bra. Om du undervisar ikkyo steg för steg så ledsnar människor. Träningen måste vara trevlig, jag tror att detta är nyckeln till att intressera nybörjare.

Svenska Aikidoförbundet:
Vad är dina tankar om vikten av kvinnliga förebilder inom Aikido? Och – om du skulle kunna vara så snäll – vad tror Du att Aikido generellt har att vinna på att betona kvinnor och kvinnliga förebilder?

Micheline Tissier:
Det är viktigt för kvinnor att ha kvinnliga förebilder. Varje gång jag undervisar så säger kvinnor att det är så bra eftersom de kan identifiera sig med mig. Generellt när det är en manlig instruktör så kan de härma tekniken men de kan inte identifiera sig med en man. Det är viktigt för den kvinnliga populationen inom aikido att mentaliteten förändras. Detta år har varit ett bra år med tanke på detta. Som du vet har jag kommit med i IAF och det är första gången som denna gamla organisation öppnar dörren för kvinnor. Det har bara funnits män inom IAF så det är en väldigt stor förändring. Jag tror att jag har öppnat en ny dörr för kvinnliga aikidoutövare. Det är viktigt att IAF tillåter kvinnor att delta. Doshu, i egenskap av president för IAF, går också med på att öppna dörren för kvinnor.

Micheline Tissier, the interview

Svenska Aikidoförbundet:
Would you please, for our Swedish readers that are not yet so familiar with you, describe what motivated you to begin practicing aikido and what has motivated you to keep practicing all these years?

Micheline Tissier:
I started very young only 15 years old in Japan. I had no choice of motivation; I was obliged for my visa to practice aikido every day. I entered in a big family the family of aikido and that family is alive. When you put one foot in inside it’s hard not to put the second one in. After that aikido became my life. I don’t know what my life would be without aikido because I have always practiced a lot.

When I came back from Japan we practiced a lot 5 hours every Saturday and Sunday and 3 hours every weekday every year so it was very intensive. My life was aikido, I think aikido, I practice aikido, I feel aikido everything was aikido. When you practice like that, aikido gives you many things. Everything you learn on the tatami you can use in real life, if you can’t use it in real life you haven’t learned aikido the right way.

Now I’m very happy because all this work have given me gratitude gave from my sensei. Most important for me is that my sensei recognize my work.

My sensei is Christian, of course he is my ex husband, but first he is my sensei now more than before.

I have gratitude to IAF and to Doshu all this give me a lot now.

I’m not at the end, but I am 52 a lot of injuries, when we get old our practice change, I hope I can teach many more years, as long as I can!

Svenska Aikidoförbundet:
The Swedish aikido federation is during 2012 putting an emphasise on gender equality. Aikido certainly has the potential to be gender equal – in some ways to work as an ambassador for gender equality. What is your view on this topic?

Micheline Tissier:
I often say that for aikido women it’s more difficult than for judo women for example or for karate women, because in aikido we don’t have competition.

When a woman becomes champion in a competition their federation give her a position because she is a champion. We don’t have that in aikido so it’s more difficult for women. Women in aikido have to fight more for a minimum of recognition.

Fortunately some of the aikido men recognise our work and capabilities and they want women to have the same position/function than men.

Things change, the door opens step by step for women. In France it was difficult for me too, but I succeed to enter in the system of the federation like a technician. There were many discussions and debates before I entered, finally everybody agreed so we were 3 women that entered at the same time.

It takes a lot of initiative for women to succeed to get something. Of course women have the same capacity as men to teach, it’s equal.

Fortunately most of the men now recognise that women have very good capacity to teach aikido and it’s very good for women and for men. Things change in France because I open the door for the other ones and I’m very happy to do that, but I have fought a lot.

Svenska Aikidoförbundet:
In society at large men and women get treated differently just because of their gender. What are your thought on this topic thinking of men and women during practise?

Micheline Tissier:
I think that there is no difference between men and women when we practice.

On the way of personal research, make the technique in the most perfect way and never admit defeat.

Most important is respect between men and women. Respect is the key of martial art.

Most important is to have respect for your partner the same for women and men.

I taught aikido for a long time now and I never made any difference between men and women. Each human have a fragile side this fragile side is more common with women, but it’s not generally.

It’s the role of the teacher to take the good way and teach how to succeed to do the technique well. Of course there are big and strong men but there are also strong women and fragile men. Sometimes I teach some technical things for fragile people but not especially for women.

Svenska Aikidoförbundet:
What do you think are the main differences between how men and women are treated during Keiko?

Micheline Tissier:
Fortunately women can practice the same aikido as men. There is no effort to adaptation to do the technique as the sensei show in the middle, there is no special adaptation for the women it’s the same for women and men. With equal level between men and women the better one is the one that understand quickest. The better is the one who is first in execution speed and both men and women have the same possibility

Svenska Aikidoförbundet:
Could you please give an example, if it ever has happened, when you last endured difficulties – which according to your view – mainly derived from the fact that you are a woman?

Micheline Tissier:
I have many examples because during all my life of practice many men wanted to test me.

One day a man came to my training session and I practice katateryotedori, a very hard grab. When a strong man takes your wrists with 2 hands its very hard for women and not only for women for anyone. I was explaining and turning around on the tatami and suddenly the man said: I want to try and he grabbed my wrists very very strongly, I was surprised, he stayed like that and I looked at him and I said okay you are very strong and the man grabbed my wrists harder.

So I said, you can let me go, he looked at me very surprised, I said I’m not a superwoman.

If you do what I say and what I explain in the middle instead of using your muscles perhaps you arrive to do what I want. We had a break and the man went away and I didn’t think he would come back, but later the man came back. I was surprised so I took him in the middle and I did the technique with him and explained many things with him many technical things. After the training the man said to me; it was a very nice training session. This morning I was sceptic because you are a woman, but finally I learned many things from you and thank you very much, he said. For me it’s important because it wasn’t right to fight against him, it was important that he understood that even though I’m a woman I have something to give to him. I succeeded!

Svenska Aikidoförbundet:
What are your thoughts on how to motivate more girls and young women to start doing aikido and what are your thoughts on keeping them interested?

Micheline Tissier:
It’s difficult if people don’t cross the door of your dojo… Of course more publicity could help. Aikido isn’t visible in public, no games and not on television.

Perhaps the teacher has to make the class more playful so when people come they see a pleasant class that makes them want to practice.

People want to practice, to enjoy and have fun. In my dojo I have a lot of teenagers and women; I think they need lightness and playfulness. Most teachers stay too serious for teenagers and beginners in general. When beginners come to my dojo I try to do very pleasant classes mixing falling and doing technique so the students transpire. Beginners need to move to feel well. If you just teach ikkyo step by step people will be fed up. The class has to be pleasant; I think that is the key to interest beginners.

Svenska Aikidoförbundet:
What are your thoughts on the importance of female role models in aikido? And if you would – what does aikido in general have to gain from emphasizing female role models?

Micheline Tissier:
It’s important for women to have female role models. Each time I give classes women say it’s very nice because they can identify with me.

Generally when it’s a male instructor they can reproduce the technique but women cannot identify with a man. It’s important for the female population of aikido that the mentality changes.

This year is a good year for that, as you know I entered IAF it’s the first time that this old organization open the door to women. It has only been men in IAF so it was a very big change. I think I open a new door for the world of female aikidoists. It’s important that the IAF let women participate.

Doshu as the president of IAF also agreed to open up the door to women.