Intervjuer med framstående kvinnliga instruktörer
Pia Moberg, presentation
Pia Moberg är verksam i Riai Aikido Dojo i Göteborg, där hon är en av grundarna. Klubben har idag runt 150 medlemmar.
Pia Moberg började träna aikido redan som 8-åring och på den vägen är det – med sin 5 dan är hon en av våra mest meriterade kvinnliga aikidoinstruktörer. Hon har gjort många resor till Japan där hon redan 1988 tränade hos Saito Morihiro Sensei.
Mikael Friberg gjorde intervjun sensommaren 2012.
Pia Moberg, intervjun
Svenska Aikidoförbundet:
2012 har styrelsen för Svenska Aikidoförbundet valt att utropa till jämställdhetens år. Aikido har onekligen potential att vara helt könsneutralt – att i viss mån kunna verka som en ambassadör för jämställdhet mellan könen. Vad är dina tankar i det här ämnet?
Pia Moberg:
Som alltid beror det på vilka som för temats talan.
Svenska Aikidoförbundet:
I samhället i stort så behandlas män och kvinnor olika på grund av deras könstillhörighet. Vad är dina tankar om detta om du tänker på män och kvinnor under träning?
Pia Moberg:
Aikido domineras på de flesta klubbar av män, vilket inte är så konstigt då det ursprungligen är en patriarkal japansk kampkonst. En märkbar skillnad mellan män och kvinnor på klubbnivå är att män används mer som ukes under ordinarie träning på många klubbar. Detta sänder självklart signaler till alla kvinnliga tränande att de inte är lika kompetenta. Det handlar om vem som tar plats. Ett steg i rätt riktning kan vara att kvinnor får ta plats på klubbarna rent aikidomässigt i högre grad, både som ukes och instruktörer (under för utsättning att de har kompetens att ikläda sig rollen). På många klubbar har tjejer fått ansvara för barnpassen och har därigenom outtalat fått ”lägre status” som instruktörer (fast det jag nu sa var väl lite som att svära i kyrkan…).
Svenska Aikidoförbundet:
Vilka – om alls några – tycker du är den största skillnaden mellan hur män och kvinnor behandlas under Keiko?
Pia Moberg:
Män tenderar att ta sig friheten att rätta sina kvinnliga medtränare oavsett om de kan mer eller inte. Även om den kvinnliga aikidokan är högre graderad och tekniskt bättre, verkar det inte möta några hinder för många män att ändå tillrättavisa henne. Detta speglar en obalanserad självbild hos männen och ett beteende som stör balansen på mattan. Det bästa är att inte kommunicera med ord under träningen utan med kroppsspråk. Om man nu gör en bedömning att man är “bättre” än sin träningspartner, visar man det bäst genom ha en så bra ukemi att den som gör tekniken leds in i rätt form. På så sätt lär sig både uke och nage något.
En klassiker som man sett upprepas genom åren är en man (fysiskt stark) som håller en kvinnas alltför hårt i en grundteknik som t.ex. katatedori (ena handleden), så hårt att hon inte kan utföra tekniken. Då hon sitter fast börjar han genast undervisa henne verbalt för att “hjälpa till” . Detta skapar en maktsituation. Under träningen är prat i de allra flesta fall helt onödigt och bryter koncentrationen. Allas vår utmaning ligger i att förstå samspelet mellan uke och nage och fokusera på träningen.
Svenska Aikidoförbundet:
Skulle Du kunna vara ge ett exempel, om det någonsin hänt, när du senast upplevde problem under träning – som enligt Dig – mestadels kom av det faktum att Du är kvinna.
Pia Moberg:
Nu var det många år sedan, men jag minns då jag kom till Japan första gången 1988 och hade tre stora fel: jag var kvinna, utlänning och inte ens svartbälte. Fastän jag hade 1 kyu hamnade jag längst bak i kön efter de japanska nybörjarna vilket gjorde mig skitsur. Med rent ursinne gav jag prov på någon sorts brutalaikido, vilket uppgraderade min position. Det tragiska är ju att att man måste bli arg och ibland brutal för att nå ett erkännande som kompetent.
Svenska Aikidoförbundet:
Vad har Du för tankar om hur man kan motivera mer tjejer och kvinnor att börja med aikido och vad har Du för tankar om att upprätthålla detta intresse?
Pia Moberg:
Förutom själva träningen, som bäst bör representeras av både manliga och kvinnliga förebilder, tror jag de träningslokaler man vistas i spelar roll. Det finns inget sunkigare än doften av illaluktande svettiga träningskläder som genomsyrar en träningslokal som är ofräsch och smutsig. Det tror jag många tjejer är känsligare för än killar.
Svenska Aikidoförbundet:
Vad är dina tankar om vikten av kvinnliga förebilder inom Aikido? Vad tror Du att Aikido generellt har att vinna på att betona kvinnor och kvinnliga förebilder?
Pia Moberg:
Om det uttalade målet är jämställdhet måste man självklart arbeta för att förverkliga det. På Riai har vi sedan vi startade 2003 en uttalad genuspolicy där vårt mål är att ha 50/50 kvinnor och män i styrelsen, instruktörsgruppen och på mattan. Min uppfattning idag är att det måste ligga på den enskilda klubben att driva frågor om jämställdhet på olika sätt om man så vill (och framförallt: är motiverad). Från förbundet kan man ju uppmuntra på olika sätt, men det är attityden hos de enskilda klubbledarna som spelar störst roll. Förekomsten av fler kvinnliga klubbledare är också viktigt.
Svenska Aikidoförbundet:
Kan du beskriva vad som motiverade Dig till att börja med Aikido och vad har motiverat dig under åren att fortsätta?
Pia Moberg:
Jag föddes in i aikidon (tack pappa!) och tycker fortfarande det är så fantastiskt roligt att både träna, undervisa och utveckla nya pedagogiska redskap. Inte minst inom barn- och ungdomsgruppen. I tonåren attraherade det faktum att den inte var lagsport eller tävling, utan en mer sofistikerad rörelseform. Sedan trivs jag med reigi och den japanska strukturen, som ger både en skönhetsupplevelse och medvetenhet i varje rörelse. Repetition av formen utvecklar innehållet på ett nästan magiskt sätt. Aikido är helt enkelt skitkul!