Vad säger ansvariga inom förbundet om jämställdhet?

Vi tyckte det skulle vara intressant att höra vilka åsikter de ytterst ansvariga inom förbundet har om vårt jämställdhetsarbete. Så därför harPatrik Unné på förbundsstyrelsens uppdrag slutfört arbetet med att ställa frågor till Leif Sunje, förbundets ordförande, och Urban Aldenklint, sammankallande i graderingskommittén.

Nu när vi i mars 2015 publicerar dessa intervjuer så har det gått ansenlig tid, men vi tycker ändå att det fortfarande är såväl aktuellt som läsvärt.

Leif Sunje svarar på frågor

Svenska Aikidoförbundet:
Aikido har onekligen potential att vara helt könsneutralt – att i viss mån kunna verka som en ambassadör för jämställdhet mellan könen. Vad är dina tankar i det här ämnet?

Leif Sunje:
Absolut! Så är det. Allra helst skulle det vara en icke-fråga, dvs så självklart med jämställdhet att det inte skulle behöva diskuteras.

Svenska Aikidoförbundet:
Antalet medlemmar i förbundet minskar och en redan underrepresentation av kvinnor urholkas än mer. Vad anser du, som i viss mån är en offentlig person inom aikidosfären, att man borde göra för att försöka öka antalet kvinnliga utövare och vad behövs för att få kvinnor att stanna kvar inom aikido?

Leif Sunje:
Vi behöver jobba på flera nivåer. Andelen kvinnliga medlemmar i förbundet har legat på ca 30 procent de senaste fem åren. Andelen kvinnliga medlemmar som erhållit dangrad har varierat mellan 16-23 procent de fem senaste åren. Detta rimmar inte. Inte nog med att vi har en för låg andel kvinnliga medlemmar som det är – vi lyckas ej heller behålla och uppmuntra de medlemmar vi har till att ta dangrad. Och, då vi inte gör det lyckas vi ej heller på sikt nå högre andelar kvinnliga utövare med 5 och 6 dan.

Självklar medvetenhet att ge kvinnor och män lika mycket undervisning och lika mycket plats som lärare eller uke i undervisningen. Visa på kvinnliga förebilder i samma utsträckning som män. Sök att se och förstå varje individ och medvetandegör dig själv som ledare och med-utövare. Detta är konkreta saker vi kan jobba med dagligen.

Svenska Aikidoförbundet:
Styrelsen har låtit intervjua en mängd kvinnliga senseier. Ett återkommande svar på hur de upplevde att män och kvinnor särbehandlas under träningarna är genom Uke-rollen och då att män i större utsträckning används som Uke. Vad tänker du om detta?

Leif Sunje:
Vi vill att vår aikidomiljö med självklarhet ska vara jämställd och en viktig del är att kvinnor likväl som män är uke i undervisningen. Förbundets arbete med jämställdhetsåret har fått mig att reflektera över situationen i min egen klubb och agera aktivt för ett likvärdigt förhållningssätt till både män och kvinnor när det gäller coachning och förväntningar. Det innebär också att medvetet ge både män och kvinnor uke-rollen i den dagliga träningen.

Svenska Aikidoförbundet:
En annan sak som kom fram i intervjuerna är vikten av kvinnor som förebilder inom aikido. Det är ett faktum att ju högre upp i graderna man kommer desto färre kvinnor finner man bland dem som fått sig tilldelat 5:e och 6:e Dan. Vad är dina tankar om detta?

Leif Sunje:
För att det ska bli fler och på sikt en högre andel kvinnliga utövare med 5 och 6 dan behöver vi som vi tidigare berört rekrytera, behålla och motivera utövare med en självklar medvetenhet om jämställdhet.

Det handlar dock inte om särbehandling. Det är inte fråga om att förbundets graderingskommitté ska kvotera upp antalet kvinnliga utövare med 5 och 6 dan. Det vore en ordentligt grov förolämpning mot alla utövare. Dangrader är mått på kompetens och 5 och 6 dan är inga undantag.

Vad det handlar om är att kvinnor ska få lika mycket coachning och med samma förväntningar på sig som männen. Alla ska tas på lika mycket allvar. Var och en ska uppmuntras och ses. Först då kan vi skapa förändring och det ger och kommer att ge resultat. Låt oss vara uthålliga i detta.