Ordlista
Svenska Aikidoförbundet har satt samman en ordlista ämnad som stöd för tränande och instruktörer i klubbar. Det är inget krav i aikido att man ska kunna japanska, men intresset är stort för våra termer, samtidigt som det kan vara svårt att söka vederhäftig information själv, anpassad till våra behov, förväntningar och förförståelse.
Ordlistan har flera delar, och börjar med en lista i alfabetisk ordning.
Efter det kommer en avdelning med räkneord, som gör sig bättre i nummerordning.
Sist finns en samling uttryck man kan stöta på under träning.
För de som önskar fördjupa sig en smula i uttal finns även en enkel uttalsguide.
Översättningarna är till viss del ordagranna, men kan också syfta på hur de i praktiken används. Termer som är besläktade eller synonyma, och inkluderade i listan, finns utmärkta sist på respektive ords översättning.
Termerna i ordlistan har skrivits med överstreck, eller makron som det heter, vilket är ett vedertaget sätt vid transkribering av japanska att markera långa vokaler. Mer om hur dessa påverkar uttalet står att läsa i uttalsguiden sist på sidan.
Då det kan vara svårt för en läsare att förstå överstreckens innebörd utan vidare förklaringar, kan man också välja bort dessa för en mer tillgänglig version av exempelvis graderingssystem eller termer på klubbens hemsida.
För frågor kring urval, förslag på ord att införa, samt frågor kring översättning, kontakta info@svenskaikido.se.
A
Agura – Sitta skräddare, med benen i kors (jämför seiza)
Aihanmi – Nage och uke står i hanmi med samma sida framåt, exv. båda i höger hanmi, eller båda i vänster hanmi (jämför gyakuhanmi, se även kōsadori)
Aiki – Sammansmälta krafter (se även awase och kimusubi)
Aikidō – ”Vägen till harmoni med universums krafter”
Aikijō – Aikidons övningar med stav (jämför aikiken)
Aikiken – Aikidons övningar med svärd (jämför aikijō)
Aikiotoshi – Nagewaza, sammansmältande kastteknik som släpper uke i mattan
Aiki taisō – Aiki-gymnastik eller inledande aiki-övningar (jämför junan och junbi taisō). Även namn på aikido under de år efter andra världskriget som träning i stridskonst vad förbjudet.
Aikidōka – Aikidoutövare
Aite – Partner
Asageiko – Morgonträning
Ashi – Ben, fot
Atemi – Distraherande slag ämnat att bryta partners energiflöde
Awase – Att passa samman, “harmoniera” (se även aiki och kimusubi)
B
Banzai – Glädjeutrop med armarna i luften, ursprunligen ”tennōheika banzai” eller ”länge leve kejsaren”. Ordagrant ”tiotusen år”.
Bokken – Träsvärdet som används under träning (se även bokutō)
Bokutō – Träsvärdet som används under träning (se även bokken)
Bukiwaza – Tekniker med vapen (jämför taijutsu)
C
Chūdan – Mellannivå, mitten av kroppen (jämför gedan, jōdan)
D
Dan – Steg, nivå
Deshi – Elev (se även seito)
Dōgi – Träningsdräkt (se även gi, keikogi)
Dōjō – Träningslokal
Dōjō-chō – Dojo-chef
Dōshu – Vägledare för en art
E
Embukai, embu – Uppvisning av kampkonst
F
Fukushidōin – Assisterande instruktör (jämför shidōin, shihan)
Funakogi undō – Övning av roddrörelse, med eller utan partner
Futaridori – Två greppande anfallare (jämför sannindori)
Futarigake – Övning med två anfallande (jämför taninzugake, sanningake och yonningake)
G
Gedan – Låg nivå, undre delen av kroppen (jämför chūdan, jōdan)
Gi – Ibland förekommande ord för träningsdräkt, men mer språkligt korrekt är sammansatta former som dōgi eller keikogi
Gokyō – Osaewaza, femte grundtekniken, vanligen som urawaza och för knivförsvar (tantōdori)
Gōtai – Rigid träning (jämför jūtai, ki no nagare, ryūtai)
Gyakuhanmi – Nage och uke står i hanmi med motsatt sida framåt, alltså en i höger hanmi mot en i vänster hanmi (jämför aihanmi)
H
Hakama – Vida byxor/byxkjol traditionellt använd bl.a. som ridbyxor för samurajer, och numera vid budōträning samt vid högtidiga sammanhang i Japan. Bärs i Sverige från 3 kyū (Aikikai).
Hanmi – Halv kropp, aikidons grundposition
Hanmi handachiwaza – Tekniker med sittande försvarare mot stående angripare (jämför tachiwaza och suwariwaza, zagi)
Happō – Åtta riktningar (jämför zengō och shihō)
Happōgiri – Hugg i åtta riktningar (jämför shihōgiri)
Harai, -barai (sammansatt form) – Svepa bort
Henka, henkawaza – Variation
Hidari – Vänster
Hiji – Armbåge
Hijikime osae – Osaewaza, låsning av utsträckt armbåge
Hitoemi – Kamae med fötterna i ura sankaku-position i syftet att göra kroppen så liten som möjligt (se även ura sankaku)
Hiza – Knä
Hombu dōjō – Aikikais huvudkvarter (huvuddojon för en art)
I
Ikkyō – Osaewaza, första grundtekniken
Ikkyō undō – Övning med ikkyo-rörelse
Irimi – Ingång, inåtglidande taisabaki
Iriminage – Nagewaza, kastteknik med irimisteg
Irimitenkan – Inklivande tenkan-vändning (se även kaiten)
J
Jiyūwaza – Fria tekniker (ska ej förväxlas med randori som är en term från jūdō)
Jō – Stav
Jō awase – Awase-övningar i par med stav
Jō suburi – Grundläggande övningar med stav på egen hand (jämför suburi, ken suburi)
Jōdan – Hög nivå, övre delen av kroppen (jämför gedan, chūdan)
Jōdori – Avväpning av stav, att ta staven
Jōdori motasete – Försvar när någon griper den egna staven (se även jōnage, jōwaza)
Jōnage – Försvar när någon griper den egna staven (se även jōwaza, jōdori motasete)
Jōwaza – Försvar när någon griper den egna staven (se även jōnage, jōdori motasete)
Jūjigaraminage, jūjinage – Nagewaza, kast med armarna i kors, som tecknet för siffran tio
Jūnan taisō – Stretchande/mjukgörande övningar/gymnastik, uppvärmning
Junbi taisō – Förberedande övningar/gymnastik, uppvärmning
Jūtai – Följsam träning (jämför gōtai, ki no nagare, ryūtai)
K
Kaeshiwaza – Kontringsteknik där uke vänder rollerna
Kagamibiraki – Nyårsfirande, även av annan ceremoniell betydelse, men inom aikido Hombu Dōjōs öppnande av det nya året där högre grader delas ut
Kaiso – Grundare, titel som inom aikido är synonymt med Morihei Ueshiba
Kaiten – Rotation, taisabaki med inklivande tenkan-vändning (se även irimitenkan)
Kaitennage – Nagewaza, roterande kast i uchi- eller sotovariant (under eller på utsidan av arm)
Kaitenosae – Osaewaza, roterande fasthållning i uchi- eller sotovariant (under eller på utsidan av arm)
Kakaedori – Famntag
Kakarigeiko – Träning med fortlöpande attacker, i motsats till att turas om, i syfte att drilla. Vanligen flera uke på kö som kontinuerligt attackerar.
Kamae, -gamae (sammansatt form) – Hållning
Kamidana – Altarhylla med bl.a ett miniatyrtempel för shintō-gudar (kami) som ofta finns vid shōmen i japanska dōjōs
Kangeiko – Midvinterträning
Kata – Axel
Kata – Sätt, namn för förutbestämda mönster, oftast med vapen
Katadori – Enhandsgrepp i axel i gyakuhanmi (jämför ryōkatadori och ushiro ryōkatadori)
Katadori menuchi – Grepp i axel och attack mot huvudet
Katageiko – Den traditionella budons träningssätt i förutbestämda former (kata)
Kataigeiko – Rigid (hård) träning
Katahiza – Knästående på ett knä
Katatedori – Enhandsgrepp i handled, ofta synonymt med gyakuhanmi katatedori
Katate ryōtedori – Tvåhandsgrepp i handled och underarm (se även morotedori)
Keiko – Träning, i betydelsen att träna för att lära sig
Keikogi – Träningsdräkt (se även gi, dōgi)
Ken – Svärd
Ken awase – Awase-övningar i par med svärd
Ken suburi – Grundläggande svärdsövningar på egen hand (jämför suburi, jō suburi)
Ken tai jō – Jō-försvar mot svärd
Kengakugeiko – Att studera aikido Istället för att i praktik öva, att titta på träningen
Ki no nagare – Flytande träning (se även ryūtai, jämför gōtai, jūtai)
Kiai – Kraftutrop, att dra ut ki
Kihon – Grund, grundläggande
Kimusubi – Att knyta ihop ki (se även aiki och awase)
Kiri eller -giri (sammansatt form) – Hugg (skärande)
Kirikaeshi – Vändande/roterande hugg
Kōgeki – Attack
Kōgekisha – Den attackerande personen (se även kōgekisuruhito)
Kōgekisuruhito – Den attackerande personen (se även kōgekisha)
Kōhō – Bakåt, bakom (se också ushiro, jämför mae, zenpō)
Kōhō ukemi – Fall bakåt (se också ushiro ukemi, jämför mae ukemi, zenpō ukemi)
Kokyūhō – Träningsform för att öva kokyū-förmåga
Kokyūnage – Kokyū-kast. Teknik där synkronisering med uke i sin förlängning leder till kast utan ytterligare grepp. Även äldre namn för kokyūhō.
Kokyūhō undō, sayū kokyūhō undō – Övning i kokyūhō från sida till sida, med eller utan partner
Kokyū-ryoku – Ordagrant andningskraft, men även förmåga till naturlig kraftkoordination gentemot partner
Kōsadori – Annat namn för aihanmi katatedori, ordagrant korsat grepp
Koshi – Höft
Koshinage – Nagewaza, höftkast
Kote – Underarm
Kotegaeshi – Nage katamewaza, underarmsvändning
Kotegaeshi undō – Handleds- och underarmsstärkande kotegaeshi-övning
Kubi – Hals/nacke
Kuden – Muntliga läror
Kumijō – Parövningar med stav
Kumitachi – Parövningar med svärd
Kuro-obi – Svart bälte (se även shiro-obi)
Kyū – Grad
M
Maai – Det lämpliga avståndet mellan partners
Mae – Fram, framåt, framför (se även zenpō)
Mae ukemi – Fall framåt (se även zenpō ukemi, jämför kōhō ukemi, ushiro ukemi)
Manaka – Mitten, mellersta
Masakatsu agatsu – “Den rätta vinsten är vinsten över sig själv”, innebär att vi tränar för att utveckla oss själva och vår karaktär, i motsats till att försöka övervinna andra
Migi – Höger
Mokusō – Meditation, tyst med slutna ögon
Morotedori – Tvåhandsgrepp i handled och underarm (se även katate ryōtedori)
Muda na ugoki – Bortkastade, onödiga rörelser, något vi strävar efter att minimera genom rationell och effektiv koordination
Mudansha – Ej dangraderad utövare
Munadori – Enhandsrepp i dräkt i brösthöjd
Munadori nejiraretatoki – Munadori när greppet har vridits
N
Nage – Kast, även den som utför tekniken (se också tori)
Nage katamewaza – Kastteknik som leder in i fasthållning
Nagewaza – Kasttekniker
Nikyō – Osaewaza, andra grundtekniken
Nikyō undō – Handleds- och underarmsstärkande nikyō-övning
Ninindori – Två greppande anfallare (se även futaridori)
Niningake – Övning med två anfallande (se även futarigake)
O
Obi – Bälte
Omote, omotewaza – Teknikutförande på insidan/framsidan
Osae – Avslutande lås, fasthållning, men också när man spärrar sin partners rörelse exempelvis med vapen
Osaewaza – Tekniker med avslutande lås/fasthållning (jämför nagewaza, nage katamewaza)
Ōsensei – Stor lärare, titel som inom aikido är synonym med grundaren Morihei Ueshiba
Ōyōwaza – Praktisk applikation av teknik
R
Rei – Bugning
Reigi – Japansk etikett, ramverket för vår träning
Renshū – Träning, ofta i bemärkelsen att öva och repetera för att polera sina färdigheter
Renzokuwaza – Teknik som fortsätter in i annan teknik
Riai – Relationen mellan ken, taijutsu och jo
Ryōkatadori – Grepp i vardera axel, vanligen i gyuakuhanmi
Ryōtedori – Grepp i vardera handled, vanligen i gyuakuhanmi
Ryūtai – Flytande träning (se även ki no nagare, jämför gōtai, jūtai)
S
Sannindori – Tre greppande anfallande
Sanningake – Övning med tre anfallande, jämför taninzugake, futarigake och yonningake
Sankyō – Osaewaza, tredje grundtekniken
Seito – Elev
Seika tanden – Kroppscentrum strax under naveln, som aikidons rörelser utgår ifrån
Seiza – Knäsittande position
Sensei – Lärare
Shidōin, shidōbuin – Instruktör (jämför fukushidōin, shihan)
Shihan – Mästarlärare (jämför fukushidōin, shidōin)
Shihō – Fyra riktningar (jämför zengō och happō)
Shihōgiri – Hugg i fyra riktningar (jämför happōgiri)
Shihōnage – Nagewaza, kast i fyra riktningar
Shikkō – Knägång
Shinsa – Gradering
Shinsain – Examinator
Shiro-obi – Vitt bälte (jämför kuro-obi)
Shisei – Hållning
Shita – Ner, under
Shita kara – Nerifrån
Shitagawa – Nedåt, undre
Shochūgeiko – Midsommarträning (jämför kangeiko)
Shōmen – Dojons huvudände, där Ōsensei oftast är porträtterad
Shōmen uchi – Rak attack mot huvudet/pannan
Shoshinsha – Nybörjare
Sodedori – Grepp i ärmen i syfte att kontrollera armbågen (jämför sodeguchidori)
Sodeguchidori – Grepp i ärmöppningen (jämför sodedori)
Sokumen iriminage – Nagewaza, “iriminage på sidan/flanken”, annat namn för kokyūhō
Sotodeshi – Elev som bor utanför dojon, men har ett engagemang och dedikation som mer liknar en uchideshi än en vanlig elev. I vissa fall inte lika priviligerad till de innersta lärorna som en uchideshi.
Sotokaiten – Rotation på utsidan (jämför uchikaiten)
Suburi – Grundläggande vapenövningar på egen hand (jämför ken suburi, jō suburi)
Sukiari – “Det finns en öppning i rustningen”, med meningen att man lämnat sig öppen för en attack
Suwariwaza – Sittande tekniker (se också zagi)
T
Tachidori – Avväpning av svärd, att ta svärdet
Tachiwaza – Stående tekniker
Tai no henkō – Träningsform för korrekt koordination, vändning och stabilisering av höften (se även tai no tenkan hō)
Tai no tenkan hō – Träningsform för korrekt koordination, vändning och stabilisering av höften (se även tai no henkō)
Taijutsu – Obeväpnade tekniker (jämför bukiwaza)
Taisabaki – Kroppsförflyttning (se även irimi, tenkan, irimitenkan, kaiten, tenshin, tenkai)
Takemusu aiki – Aiki som föds i stridens stund
Tanden – Kroppscentrum (se även seika tanden)
Taninzugake – Övning bland många anfallare, jämför futarigake, sanningake och yonningake
Tanken – Kniv (se även tantō)
Tanren – Härdande träning
Tantō – Kniv (se även tanken)
Tantōdori – Knivförsvar, avväpning av kniv
Te – Hand
Tegatana – “Handsvärdet”, handkanten på lillfingersidan
Tekubi – Handled
Tenbinnage – Nagewaza, kast med fullt utsträckt arm likt en balansvåg (se även udekimenage)
Tenchinage – Nagewaza, himmel- och jordkast
Tenkai – Vändning 180 grader med fotsulorna på samma plats
Tenkan – Vändning, taisabaki med kroppsvändning 180 grader på främre foten eller knät
Tenshin – Sidoklivande byte av hanmi
Tobikoshi ukemi – Fall över något (koshi ska här ej förväxlas med ordet för höft)
Tobi ukemi – Hoppande fall
Tori – Den som utför tekniken (se också nage)
Tsuki – Stöt, även slag
U
Ue – Upp, över, ovanför
Ue kara – Uppifrån
Uegawa – Uppåt, övre
Uchi – Slag, attack
Uchideshi – Lärling, elev inneboende i dojo, helt och fullt engagerad i dojon och att assimilera sin mästares läror och sätt (jämför sotodeshi)
Uchijō – Den initialt attackerande parten i vapenträning med stav (jämför uchitachi)
Uchikaiten – Rotation på insidan, under ukes arm (jämför sotokaiten)
Uchikata – Attackform(er)
Uchikomi – Inklivande attack
Uchitachi – Den initialt attackerande parten i vapenträning med svärd (jämför uchijō)
Ude – Arm
Udefuri kaiten – Kaiten taisabaki med svingande armar
Udefuri undō – Övning med svingande armar
Udegaraminage – Nage katamewaza, kast och lås med snärjda armar
Udekimenage – Nagewaza, kast med fullt utsträckt arm (se även tenbinnage)
Uke – Den som tar emot tekniken, vanligtvis den som angriper (jämför tori, nage)
Ukejō – Den försvarande parten i vapenträning med stav (jämför uketachi)
Ukemi – ”Mottagande kropp”, oftast synonymt med fallteknik men också konsten att ta emot en teknik i rollen som uke
Uketachi– Den försvarande parten i vapenträning med svärd (jämför ukejō)
Ura, urawaza – Teknikutförande på utsidan/baksidan
Ura sankaku – Hanmi med främre fotens häl pekandes mot bakre fotens tår vilken formar en triangel som är öppen bakåt, i syfte att göra kroppen så liten som möjligt (se även hitoemi)
Ushiro – Bak, bakåt, bakom (se också kōhō, jämför mae, zenpō)
Ushiro eridori – Grepp bakifrån i kragen
Ushiro kakaedori – Famntag bakifrån
Ushiro katate kubijime – Anfallsform med strypgrepp bakifrån samt grepp i handled
Ushiro ryōhijidori – Grepp bakifrån i vardera armbåge på dräkten
Ushiro ryōkatadori – Grepp bakifrån i vardera axel
Ushiro ryōtedori – Grepp bakifrån i vardera handled
Ushiro ukemi – Fall bakåt (se också kōhō ukemi, jämför mae ukemi, zenpō ukemi)
Ushirowaza – Tekniker från anfallsformer bakifrån (jämför omotewaza)
W
Waka sensei – Unge sensei, generellt Aikikai dōshus efterträdare
Y
Yamato-damashii – Den japanska andan
Yokomen – Sidan av huvudet
Yokomen uchi – Attack mot sidan av huvudet
Yonningake – Övning med fyra anfallande (jämför taninzugake, futarigake och sanningake)
Yonkyō – Osaewaza, fjärde grundtekniken
Yūdansha – Dangraderad utövare (jämför mudansha)
Z
Zagi – Sittande tekniker (se också suwariwaza)
Zaidan Hōjin Aikikai – Stiftelsen Aikikai
Zanshin – Kvardröjande uppmärksamhet
Zengo – Framåt och bakåt omväxlande (jämför shihō och happō)
Zengo no idō – I rörelse framåt och bakåt
Zenpō – Framåt (se även mae, jämför ushiro, kōhō)
Zenpō ukemi – Fall framåt (se även mae ukemi, jämför ushiro ukemi, kōhō ukemi)
Räkneord
Siffor
Ichi – Ett
Ni – Två
San – Tre
Shi eller yon – Fyra
Go – Fem
Roku – Sex
Shichi eller nana – Sju
Hachi – Åtta
Kyū – Nio
Jū – Tio
Jūichi – Elva
Nijū – Tjugo
Hyaku – Hundra
Man – Tio tusen
Namn för de vanligaste jō-katorna
Roku no jō – 6-katan
Jūsan no jō – 13-katan
Nijūni no jō – 22-katan
Sanjūichi no jō – 31-katan
Jūsan no awase – 13-katan i awaseform, som parövning
Sanjūichi no kumijō – 31-katan i kumiform, som parövning
Aikidons grader
Rokkyū – 6 kyū
Gokyū – 5 kyū
Yonkyū – 4 kyū
Sankyū – 3 kyū
Nikyū – 2 kyū
Ikkyū – 1 kyū
Shodan – 1 dan, första dan
Nidan – 2 dan
Sandan – 3 dan
Yondan – 4 dan
Godan – 5 dan
Rokudan – 6 dan
Shichidan – 7 dan
Hachidan – 8 dan
Räkneord för att ordna kator/övningar
Ipponme – Första katan/övningen
Nihonme – Andra katan/övningen
Sanbonme – Tredje katan/övningen
Yonhonme – Fjärde katan/övningen
Gohonme – Femte katan/övningen
Ropponme – Sjätte katan/övningen
Nanahonme – Sjunde katan/övningen
Happonme – Åttonde katan/övningen
Kyūhonme – Nionde katan/övningen
Jupponme – Tionde katan/övningen
Räkneord för antal varianter
Isshurui, isshu – En variant
Nishurui, nishu – Två varianter
Sanshurui, sanshu – Tre varianter
Yonshurui, yonshu – Fyra varianter
Goshurui, goshu – Fem varianter
Räkneord för att ordna varianter
Isshuruime, isshume – Första varianten
Nishuruime, nishume – Andra varianten
Sanshuruime, sanshume – Tredje varianten
Yonshuruime, yonshume – Fjärde varianten
Goshuruime, goshume – Femte varianten
Räknesätt för att särskilja varianter av en kata
Ichi no ichi – Första katans första variant (ettans etta)
Ichi no ni – Första katans andra variant (ettans tvåa)
Ni no ichi – Andra katans första variant (tvåans etta)
Ni no ni – Andra katans andra variant (tvåans tvåa)
San no ichi – Tredje katans första variant (treans etta)
San no ni – Tredje katans andra variant (treans tvåa)
Uppmaningar och hälsningar
Arigatō, arigatō gozaimashita, dōmo arigatō gozaimashita – Tack, tack så mycket, mina djupaste tack, i tre artighetnivåer (avslutande hälsning vid träning görs från mellannivån)
Dōzo – Varsågod
Gomen nasai – Förlåt
Hajime – Börja
Hantai – Tvärtom, gör omvänt/andra sidan
Ippō sagatte – Ta ett steg bakåt
Kekkō desu – Det är nog, det räcker
Kōtai – Byt, växla
Mōichido – En gång till
Mōikkai – En gång till
Nobashite – Sträck ut
Onegaishimasu – Uttryck för önskan, likt engelskans ”please” (inledande hälsning)
Otagai ni rei – Buga mot varandra
Otsukaresama (deshita) – Ung. “ Tack för din insats!”, ”Bra jobbat!” (efter lektion)
Owarimasu – Vi avslutar
Rei – Buga
Sagatte – Kliv tillbaka
Seiza, seizashite – Sitt i seiza
Shōmen ni rei – Buga mot shomen
Sumimasen – Ursäkta
Suware, suwatte – Sitt
Tatte – Stå upp
Tsugi – Nästa
Yame – Sluta
Kort om uttal
Japanskan har fem vokalljud; a, i, u, e, o. Alla stavelser kommer i dessa varianter, med några undantag. Uttalet är ungefär så här:
a som i alla
i som i inte
u som i uppe
e som i etta
o som i ål
De liknar således svenskans korta vokaler mer än de långa.
Varje stavelse uttalas generellt sett lika långt. Ett exempel som många känner till är vår inledande hälsning “onegaishimasu”. Den kan vi alltså bryta upp i sju lika långa delar: o-ne-ga-i-shi-ma-su, även om den oftast sägs snabbt och flyter ihop.
Överstreck, makron (ū, ō)
Allmänt vedertagen transkribering för lång vokal när så förekommer inom ett ord, men ej inom sammansatta ord som råkar forma detsamma. Oftast så tas strecket bort för enkelhets skull men utelämnar då möjligheten till korrekt uttal om inte läsaren redan har förförståelse. Som exempel på hur uttalet görs kan vi använda “kokyū-hō”, som alltså blir ko-kyu-u-ho-o (kå-kju-u-hå-å).
Ei
Ett vanligt missförstånd rör “ei”, som ofta är ett långt ”e”, om det inte rör sig om ett sammansatt ord. Därmed uttalas det som ett längre “e”, inte som “ej”. Sensei blir alltså “sänsää” och inte “sänsej”. Keiko blir ”kääko” och inte ”kejko”. För konsekvensens skull kan man tycka att det borde skrivas som ett e med överstreck, men så ser alltså inte konventionen ut.