Presentation av graderingskommitténs ledamöter
< Tillbaka till sidan Gradering Aikikai
Niklas Björklund, 6 dan Aikikai, Shidoin
Ledamot
Huvudlärare
Lars-Göran Andersson, 7 dan Aikikai, Shihan
Graderingar Aikikai
2004, 1-3 dan (Konverterat från Iwama Ryu)
2013, 4 dan
2014, Shidoin
2019, 5 dan
2025, 6 dan
Graderingar Iwama Ryu
1994, 1 dan
1996, 2 dan
2000, 3 dan
2000, 3:e Mokuroku, instruktörslicens Aiki ken och jo
Träningsbakgrund
Jag började träna Aikido 1984 i Torsby Aikidoklubb för Lars-Göran-sensei. Det var en nystartad ungdomsgrupp med över 30 ungdomar. Redan från början präglades min träning av ett starkt engagemang och en hög träningsmoral – jag missade aldrig ett pass och deltog tidigt och flitigt på Aikidoläger runt om i Sverige, främst i Torsby, Karlstad, Örebro, Göteborg och Stockholm.
Förutom Lars-Göran-sensei tränade jag för flera framstående instruktörer, däribland Tomita-sensei och Ulf-sensei. Jag deltog på det första Sverigelägret i Göteborg 1986 och när Saito-sensei besökte Sverige 1988 – ett möte som blev en avgörande inspirationskälla för min fortsatta väg inom Aikido.
1992–93 grundade jag Sunne Aikidoklubb och 1996 reste jag till Japan i en månad som uchi deshi vid Iwama Dojo (nuvarande Ibaraki Shibu Dojo) under Saito-sensei. Den erfarenheten gav mig en djupare förståelse för Aikidons tekniska grund. Början av 2000 talet bildade jag familj och då fick aikidoträningen stå tillbaka ett tag.
Under hela min tid som utövare har jag haft en hög träningsfrekvens. I Torsby Aikidoklubb har jag alltid tränat tre gånger per vecka. Under perioden då jag startade och ansvarade för Sunne Aikidoklubb undervisade jag där två dagar i veckan, vilket innebar totalt fem dagar per vecka – ofta kompletterat med helgläger, vilket i praktiken innebar träning sju dagar i veckan under vissa perioder.
För att fortsätta utvecklas och fördjupa min förståelse deltar jag i 10–12 seminarier årligen inkl. Lars-Göran-senseis uchideshi-veckor i Svenneby Aikido Dojo.
Jag har återvänt till Japan vid flera tillfällen, besökt Hombu Dojo och tränat för Doshu och Waka-sensei, varit uchi deshi i kortare perioder i Ibaraki Shibu Dojo och tränat för Isoyama-sensei, Inagaki-sensei och flera andra elever till O-sensei.
Förutom Japan så reser jag regelbundet utomlands för att träna i USA, Danmark, Norge, Polen och Spanien.
Instruktörsbakgrund
Min resa som Aikido instruktör startade 1988 när jag började undervisa barn och ungdomar i Torsby Aikidoklubb. Idag ansvarar jag för huvuddelen av passen i Torsby Aikidoklubb. Den verkliga vändpunkten i mitt sätt att undervisa kom i början av 1990-talet när jag grundade Sunne Aikidoklubb. Att ta ansvar för en klubb och medlemmarnas utveckling gjorde mig medveten om vikten av struktur, tydliga mål och en pedagogisk plan. Det var under denna period som jag formades och utvecklades mest. Jag insåg tidigt att för att bli en bra instruktör måste man själv träna mycket och kontinuerligt. Här har jag haft Lars-Göran-sensei som förebild. Han har alltid tränat mycket och med oss även om han instruerat.
Som instruktör använder man många japanska principtermer som är centrala för Aikido. För att kunna undervisa med djup och trovärdighet har jag studerat och analyserat dessa. Detta har gett mig en djupare insikt i Aikidons grundläggande principer och filosofi.
Att instruera den yttre formen av en teknik är en sak – men att förstå och förmedla de underliggande principerna kräver både djupgående egen träning och reflektion. Det är också en sak att förstå dessa principer teoretiskt, men att kunna förmedla dem pedagogiskt och dessutom visa dem kroppsligt är en helt annan utmaning.
Jag brukar säga: ”Aikidons vinnande tekniker är bärare av principer – och det är principerna som är våra förmågor – och det är våra förmågor som vi kan utveckla.” Det är alltså inte alltid teknikerna som är målet i sig, utan teknikerna är ett verktyg för att förstå och förkroppsliga de djupare principerna som gör att man utvecklas både som budoka och människa.
En central del av min undervisning idag är att förmedla dessa underliggande principer genom det pedagogiska system som Saito-sensei utvecklade och efterlämnade. Saito-sensei är min största inspirationskälla. Jag mötte honom första gången 1988 i Stockholm, och efter det följde jag honom på seminarier i Skandinavien fram till hans bortgång 2002. 1996 hade jag förmånen att vara uchi deshi under Saito-sensei. Den perioden blev betydelsefull för min utveckling, inte bara tekniskt utan även pedagogiskt. Att på nära håll studera Saito-senseis metodik och struktur gav mig en djupare förståelse för hans pedagogiska system – ett system som än idag utgör grunden för min undervisning.
En insikt som växte fram först flera år efter min vistelse som uchi deshi var hur starkt Reigi – den etikett och respekt som genomsyrade livet i Iwama dojon – hade påverkat mig. Jag insåg att Reigi är mer än formella ritualer; det är ett sätt att utveckla ett gott uppförande och ett respektfullt beteende som blir en del av vår personlighet.
Jag minns särskilt ett tillfälle när Saito sensei, efter ett arbete vid Aiki Jinja, åt tillsammans med oss och pratade om: ”Budo börjar och slutar alltid med en bugning.” Detta uttryck tycker jag sammanfattar kärnan i Reigi.
Det handlar om ömsesidig respekt och värdighet, som uppnås genom disciplin och artighet. Reigi omfattar allt från hur vi bugar, kommer i tid till träningen, hjälps åt att förbereda dojon, hur vi bär vår gi, vår hygien, hur vi tränar med varandra, hanterar våra vapen och hur vi beter oss mot varandra. Det inkluderar relationen mellan kohai, sempai och sensei, och ansvaret för soji – städningen av dojon. För mig är Reigi en grundpelare i Aikido. Det är inte bara en formell struktur, utan ett sätt att skapa respekt, harmoni och disciplin – både i träningen och i livet.
Så förutom tekniker och principer är Reigi en del av den djupare essensen i budo, och något jag alltid strävar efter att förmedla i min undervisning.
Jag är regelbundet inbjuden att undervisa på seminarier i Sverige, Danmark och Norge (cirka 6 seminarier per år).
Graderingserfarenhet
Jag genomförde mina första kyugraderingar 1994 i Sunne Aikidoklubb då jag hade Kyu graderingsrätt i Iwama Ryu. Från 2014 har jag suttit med vid dangraderingar och de senaste åren även lett dem.
När jag själv är examinator strävar jag efter att skapa en helhetsbild av den som ska graderas. Detta gör jag i dialog med ansvarig shidoin för att förstå både styrkor och svagheter hos kandidaten. Syftet är att ge en rättvis och konstruktiv bedömning.
När jag leder en gradering försöker jag alltid ha en coachande approach och skapa förutsättningar för att den graderade ska lyckas. Graderingar ska vara en lärande process, inte enbart en kontrollpunkt.
Mina bedömningskriterier utgår från tre grundpelare:
Balans – Nage ska vara i balans, och Uke ska förlora sin balans i kontaktögonblicket.
Teknik – Rätt teknik i förhållande till situationen, inklusive korrekt utförande av omote och ura.
Kontroll – Att Nage har kontroll genom hela tekniken och vid avslutet.
För mig är en god gradering inte bara ett kvitto på teknisk färdighet, utan också på förståelse för Aikidons principer och förmågan att uttrycka dem i rörelse.
Föreningserfarenhet och förbundsarbete
Idag är jag ordförande för Torsby Aikidoklubb och driver klubben med ca: 50 medlemmar.
Jag grundade Sunne Aikidoklubb 1992-93 och var ordförande i nästan 10 år.
Ledamot i Svenska Budo & Kampsportförbundets distrikt mellan.
Ledamot i Svenska Aikidoförbundets graderingskommitté.