Hej Åke, först, berätta vem du är
Hej Hanna, jag är 4 Dan aikikai, tränar och undervisar hos GAK Enighet i Malmö och har tidigare suttit i förbundstyrelsen. Jag har har jobbat halva mitt yrkesliv på migrationsverket och är insatt i frågor gällande flykt från krig.
Du har en väldigt nära personlig koppling till Ukraina, berätta hur kommer det sig?
Det är via Martin, Misha och Matus. De bor ofta hos mig när de kommer hit på besök. Vi har känt varandra sen, ja jag kan inte ens minnas hur länge. Misha har jag känt i 10 år. Vi började resa från Sverige till Ukraina runt 2014/15. Jag har själv varit där och hållit läger och har sett hur ambitiösa de är, hur de brinner för sin Aikido och hur fint de driver sina klubbarna. Det är otroligt stimulerande att se. Jag har följt deras ungdomar och sett hur duktiga de har blivit, en del sedan de var 10-12 år. Jag blev jätteimponerad av dem på senaste decemberlägret här i Malmö. Just nu jobbar Misha med Ukrainska flyktningbarn i Slovakien och har barngrupper via Martins dojo.
Du har nyligen varit nere vid gränsen och hjälpt till?
Ja, jag åkte ner och körde grejer över gränsen och var inne i Ukraina. De har ett uppsamlingslager där vi åkte och lastade våra bilar med jättestorpack med ris, mat, blöjor och hygienartiklar. Samtidigt så passade vi på att hälsa på i Mishas klubb. Misha kan inte åka dit själv på grund av att han har ett ryskt pass.
Berätta om initiativet Aikido for Ukraine
Syftet handlar mycket om att hjälpa människorna som flyr från krig. De lever i ett sådant stressat tillstånd. När larmet går, ja vart fan ska bomben slå ner? Stressen är konstant och man måste koppla bort det på något sätt. Att träna Aikido innebär att man får en timmes normalitet, att man kan vila hjärnan en timme. Det handlar ju också om att visa ”Vi tänker på er och vi är här. Vi stöttar er i den mån vi kan, vi vill bara att ni ska veta det.”
Du är ju även varit lite engagerad i ”Aikido for Peace”, berätta om det!
Ja, parallellt med Aikido for Ukraine har Martin byggt upp initiativet och plattformen ”Aikido for Peace”. Här arrangerar vi Aikidoläger, samlar in pengar till organisationen som klubbar i Ukraina kan söka stöd från. Vi pratar om 50-100 Euro, kanske för att betala instruktörer, hyra, el eller renovera. Alltså någonting som gör att man kan upprätthålla Aikidoträningen. För alla byar och städer är ju inte ockuperade utan många lever någorlunda normalt ändå och kan hålla träningar. De som söker stöd kan välja att få ekonomisk hjälp eller nödpaket där vi packar ner mat för några veckor. Då kan de använda dojon som en form av distributionscentral. Dojon kan då själva välja hur de delar ut det. Misha känner ju till de flesta Aikidokas i Ukraina och de känner till honom. Det finns alltså väldigt etablerade kanaler redan sedan innan.
Om Aikidovärlden är intresserad skulle man kunna skapa något permanent av detta initiativ. Det inträffar ju andra katastrofer i världen, konstant. Vi tänker att vi gör det för att stötta våra Aikidokas, våra vänner inom Aikido helt enkelt.
Du var ju som sagt i Ukraina nyligen, hur var din upplevelse?
Det är en konstig känsla att befinna sig i ett land som är i krig. Vi kom dit sent på kvällen, vi var inte ute på stan eller så. Men på något sätt så kändes det inte som om det var samma stad jag varit i så många gånger. Normalt har de cirka 100.000 invånare. Nu var det kanske närmar dubbelt, 200.000 invånare, internflyktingar. Det skapade en annan stämning just bara av det. Människorna är inte riktigt desamma. Något händer ju liksom med människor, det är en våldtäkt av deras land. Hur hämtar man sig och förhåller sig från sådant? En annan aspekt är att många av dem som lämnar känner en skuld, de får skuldkänslor för att de lämnar. Misha till exempel är aktiv i mer än den här organisationen. Någon gång kommer folk att fråga ”vad gjorde du?”. Och då kan han visa att han gjorde mer nytta där än vad du hade gjort genom att överleva en timme vid fronten. Vad är äran att dö efter en timme? Vad finns det i ett års arbete av att stötta folk?
Finns det planer på att fortsätta arbetet med Aikido for Peace?
Absolut, det här kriget kommer att fortsätta i åtminstone ett år till. Och sedan handlar det inte bara om det, när kriget slutar så kommer människor behöva tas om hand också. Vissa delar av Ukraina kommer vara så söndertrasade, inte bara fysiskt med material och hus utan också människor. Och Aikido är ju helande. Aikido kan hjälpa att stötta och få människor att må bättre, så att de kan hämta sig igen.
Sedan kommer nästa “intressanta” grej – när kriget väl slutar ska man hantera Ryssland. Rysk aikido. Många ryska Aikidoklubbar vågar inte sticka ut eller säga ifrån idag. Men de kommer också behöva hjälp sen.
På vilket sätt menar du att Ryssland kommer behöva hjälp?
På att etablera kontakter och skapa kontakter. Kanske att få hjälp att på olika sätt hitta rätt i Aikidovärlden igen efter att ha blivit utfrusna. Kriget är ju inte deras fel, det är andras fel, och de ska inte straffas för detta. Hur kan vi använda Aikido för att knyta in dem i gemenskapen igen? Kan vi hjälpa till så att de kan skapa en relation med Ukraina igen på Aikido-nivå?
Jag kan tänka mig att åka dit fler gånger. Jag har ju lovat – vi stöttar er i den mån vi kan, och att bara åka dit, den delen av Ukraina är inte så farlig. Flyglarmen går men han jag sov hos sa ”bry dig inte om dem, vi har inga skyddsrum ändå så vi
kan lika gärna ligga kvar”.
Vi som Aikidokas i Sverige, som individer, som klubbar och vi i styrelsen, vad tycker du att vi kan göra?
Jag tror att man ska sprida informationen om Aikido for Peace till att börja med. Många vill göra något, och det är beundransvärt. Vill man skicka pengar men vet inte vart, och vill göra det mer riktat inom Aikidon. Ja men då är den här organisationen som Martin har helt perfekt, för den går till Aikidon. Ungefär 90 % av pengarna som kommer in går direkt, sedan finns det administrativa kostnader för det kostar att skicka paket, pengar och att växla. Men det är en jätteliten del. Och vi funderade på att bygga ut den till att få fler folk inom Aikidon i Europa aktiva i detta. Att vara med i organisationen och granska vilka pengar vi ska skicka och kanske till och med ha någon form av kassör och kontrollanter som tittar på att det går rätt till. Man kan bygga vidare på detta.
Tack Åke för din tid och ditt engagemang!
Tack själv Hanna.
Intervju med Åke Pekkarinen av Hanna Bergström, ledamot av Svenska Aikidoförbundets styrelse.
Svenska Aikidoförbundet samlar fortlöpande in pengar som stöd till Aikido i Ukraina. Mer information finns i följande länk: