2020/21 kommer att gå till historien som några av de märkligaste aikidoåren i mannaminne. Men det har också närt kreativitet i våra klubbar, som anpassat träningen till den rådande coronapandemin.
Att ta steget till att starta en ny klubb är däremot kanske inte det första som många tänker på, men det har inte hindrat nya föreningar eller sektioner att bildas och sätta igång med verksamhet.
Det tycker Svenska Aikidoförbundet är så spännande att vi valt att be dem berätta mer om tankar och inspiration från dessa eldsjälar.
Härnäst på tur är Arctic Aikido Club i Pajala med grundaren Achilles Melisseus, 3 kyu som huvudinstruktör.
Berätta kortfattat om er själva, er bakgrund och inspirationer.
– Aikido började för mig i Sollefteå Aikidoklubb för Karl Torell (4 dan) Jag är 41 år gammal, gift och pappa till ett barn. Mitt jobb är enhetschef för Pajala Kommun inom Vård och Omsorg. Jag är utbildat kurator/socionom och har en Filosofie Masterexamen med inriktning Psykologi.
Aikido är för mig en inspiration, inte bara som spirituell person utan också i forskningsnivå och i mitt yrke. Jag har alltid tyckt att det finns mer än kroppen som tränas när man engagerar sig inom en aktivitet som aikido. Även O Sensei har berättat om den mentala och psykiska utvecklingen via aikido i samband med en energi som vi är del av, och den moderna psykologin eller/och kognitiv vetenskap har bekräftat honom. Faktumet att vi inte tävlar, exempelvis, för att hålla den aggressiva nivån låg eller att vi tränar båda sidor av kroppen och därför också båda sidor av hjärnan är fakta som kan leda till en hälsosamt kraftig utveckling. Och dessutom bidra till främjade och förebyggande arbete för vår fysiska och mentala framtid. Den som publiken inte kanske vet är att träningen på båda delarna av kroppen kan förebygga eller lindra drastisk konsekvenserna av en stroke i framtiden. När jag upptäcker sådana kopplingar känner jag mig inspirerad och utmanad samtidigt.
Aikido är min passion, som kurator i grunden med filosofie masterexamen i psykologi har jag känt själv de terapeutiska förmågorna man kan få via aikido. Jag känner mig riktig priviligierad att jag kan se i praktiken den utvecklingen som elev och samtidigt som Sensei.
Berätta om hur det kom sig att ni bildat en ny klubb.
– Vi startade klubben med hjälp och handledning av Fredrik IJmker Snell (6 dan) från Karlstad i början av september 2021. Jag följer Fredrik sedan 2018 och han var den första jag kontaktade direkt när jag blev uppringd av en förälder som hade hört att det finns en nyinflyttat Aikidoka i Pajala och ville hitta en kampkonst för sitt barn.
Pajala är ett fint område för en familj att flytta, hitta jobb, boende, vi har två gym, badhus, och allt möjligt, men det fanns ingen aikido som jag ville fortsätta med. Det hade funnits kampsport förut som var inaktiv när vi hade flyttat hit upp, och jag var taggad på att fortsätta med aikido. Jag kunde inte se någon annan väg än att hitta medspelare och bilda eget.
Fredrik uppmuntrade mig direkt att börja bilda klubben, och lovade hjälp som vi fick och får fortfarande. Arctic Aikido Club är riktigt tacksam över det. Vi fick åka på läger i Sollefteå i oktober 2021 där fick vi tät handledning av Fredrik själv, och på väg dit hade vi extra tränat i Umeå och fått hjälp från Björkstadens Aikidoklubb där, samt vi fick extra hjälp från Sollefteå aikidoklubb. Den magiska aikidovärlden som alla hjälper alla, vägen vi tar tillsammans.
Har ni fler instruktörer, kanske rentav redan en liten skara elever, med er från start? Eller startar ni helt från ett vitt blad?
– Vi har bara mig som instruktör här i Pajala, men vi är del av ett nätverk av olika klubbar som vi brukar träffas på olika läger som håller vår Sensei Fredrik IJmker Snell (6 dan), bl. a Mora, Umeå, Örebro, Sollefteå, Karlstad, och nu Arctic Aikido Club från Pajala. Fredrik instruerar oss och ge oss råd. Vi har haft mycket stort stöd och hjälp redan från första dagen.
I praktiken här i Pajala hade vi varit ett antal folk som startade som pilotgrupp med tanken att testa för en period. Det var mitt första försök som Sensei och ville utmana mig själv först, och alla våra elever var helt nya på aikidosvärld. Karl Torell (4 dan) hade tipsat mig att hitta folk som är intresserade på aikido och testa med de så vi kan bygga grunderna för en klubb att bildas, alltså pilotgruppen som står ovanför. Jag gjorde precis som han tipsade mig och tillsammans med vissa kollegor från jobbet började vi procedurerna som ledde till att idag finns vi som klubb, om jag inte har fel den nordligaste klubb i världen eller en av dem.
Jag önskar att betona här att vi har fått hjälp av Pajala Kommun, vi har fått en sal att träna och de gamla madrasserna som den gamla karate klubben lånade (och lånar) oss. Vi är riktig tacksamma för den hjälpen.
Hur ser ni på att starta upp i anslutning till coronapandemin? Vilka utmaningar, eller kanske också fördelar, upplever ni?
– För den praktiska kan man säga att vi har flyttat träningar, vi har ställt i träningar, vi hade även flyttat vår debut, men vi anpassade och anpassar oss efter restriktionerna som har funnits.
Vi upplevde också fördelar faktiskt, om vi tänker på den utan pandemin skulle inte vår klubb existera als. Pandemin hade, indirekt, lett mig flytta till Pajala för att jobba och i samband med den gemensamma intressen för kampkonst av befolkningen och mig själv föddes, i mitten av pandemin, Arctic Aikido Club.
Vad skulle ni vilja säga för att motivera andra att också gå i samma fotspår och starta en egen klubb?
– Om man är passionerat med den man gör hittar man väggarna att bygga den. I teorin även O Senseis liv var full av utmaningar. Bland annat krig, dödfall, sjukdomar i familjen, politiska situationer som påverkade hans liv och hans geografiska bosättning, men han gav aldrig upp, och det ledde till att han utvecklade gåvan som heter aikido, som vi andra njuter av, tränar, jobbar med, och har en livsstil baserat i stort utsträckt på den.
I praktik när man vill starta eget behöver man först och främst en handledare, en Sensei, ”det går inte vara samuraj utan mästare” som den japanska historia lär oss. När man har hittat sin ledare, sen behöver man engagemang, hitta folk, visa till de vad vi gör, lära de vår etikett, bjuda de i till vår värld. När man hittar sin lärare och sitt team är de praktiska delarna som att hitta en sal, madrasser och allt annat betydlig lugnare.
När man startar en egen aikidoklubb livet utanför mattan är precis som den på mattan! På samma sätt som vi tilldelar energin, använder kroppen och psyken behöver vi göra också med vår nybyggda klubb. På samma sätt som vi jobbar vår teknik för att bli bättre på mattan jobbar vi också för den gemensamma utvecklingen eftersom nu jobbar vi för gruppen och inte i individnivå.
Aikido är inte bara två timmars träning på en kväll någonstans i världen. Allt vi gör är aikido, vårt liv är aikido, hur vi går, hur vi pratar, vilka etiker vi följer, hur vi representerar vår etikett till världen. Det är en ström som rinner och därinne finns vi med. När man börjar den resan behöver man veta att det kommer att komma en del utmaningar som kommer att leda till en del av personliga psykiska, fysiska och mentala uppdateringar. Man börjar ansvara för andras utveckling, representera andra människor, kanske representera sin egen stad. Det som jag tänker i bilen på väg till träningen är att nu kommer jag att representera Morihei Ueshiba till ett antal människor som kommer att träna med mig i en stad som är lokaliserat i Arctic Cirkel. Så, jag undrar retorisk, ”om detta är inte värd för att starta en aikidoklubb vad är värd?”